I NST 28 mars 2014 skrev Mikael von Krassow (S) om barnfattigdomen.
Vid kommunfullmäktiges februari sammanträdet i Ängelholm avslogs Socialdemokraternas motion om handlingsplan mot barnfattigdom. Som ledamot i fullmäktige poängterade jag att barnfattigdomen enligt den beräkningsgrund som Rädda Barnens systerorganisation i London har tagit fram, inte existerar i Sverige.
Jag blir ledsen när man pratar om barnfattigdom i Sverige när jag har sett barn som letar mat på soptippen i en afrikansk storstad. Det är barnfattigdom.
Jag har sett andra barn tigga, även detta kallar jag för barnfattigdom.
Det var under våren 2011 som Rädda Barnen genom rapporter om barnfattigdom i Sverige fick ett rejält medialt uppsving.
Nu hör det till saken att Rädda Barnens Sverige- chef efteråt uttalade sig om att kampanjen gav en felaktig bild. Numera talar man enbart om barn i utsatt ekonomiskt läge.
Att ens jämföra våra svenska barns levnadsstandard med barn som letar efter mat för dagen känns främmande.
BRIS hade vid samma tidpunkt en kampanj som kallades ”när pengarna inte räcker till”. Här gjordes en jämförelse mellan barnen i Sverige och i Mocambique.
Vid efterföljande samtal medgav BRIS generalsekreterare att det är svårt att jämföra fattigdomen mellan länderna. Undersökningen baserades på enbart 14 barn!
Kan vi inte ha en anständig debatt om våra barns väl och ve utan att så vårdslöst använda ”barnfattigdom”. Att göra ovanstående jämförelser är ett hån mot verkligt fattiga barn i Afrika och andra länder.
Våra skolor med engagerad personal är en enorm resurs och har som mål att all verksamhet genomsyras av barnperspektiv. Samarbetet mellan social- och barn- och utbildningsförvaltning möjliggör snabba insatser när det krävs.
Cornelis Huisman (M)