Det mediala avtrycket ska inte underskattas. Plötsligt var det många som fick lära sig om ”femenaktivism”. Nog så lyckat ur ett PR-perspektiv.
Att låta sin motståndare tala till punkt och lyfta fram sina bästa argument är inte på något sätt att hålla med. Men det är rätt artigt. Och att låta en riksdagskandidat förstöra ett annat partis politiska möte under ett valår är i sig allvarligt. Hittills har det faktum att en riksdagskandidat rusat mot Sveriges statsminister resulterat i oklara reaktioner från Miljöpartiets ledning. Partisekreterare Anders Wallner svarar otydligt och lämnar mycket att önska från ett parti som aspirerar på att vara seriöst.
Jenny Wenhammar hävdar att hon nu måste välja mellan aktivismen och politiken. Frågan är om det inte är Miljöpartiet som i stället borde välja. Att MP inte agerar tydligare när en av deras riksdagskandidater beter sig så mot landets statsminister och blir anhållen av åklagare – är en gåta. De flesta andra politiska partier skulle agera kraftfullt om någon av deras egna riksdagskandidater gjorde tjurrusningar mot landets regeringschef, men inte MP.
Det är dags för några ledande miljöpartister att utveckla sina tankar kring demokrati och politiska arbetsmetoder. Kanske något för språkröret Gustav Fridolin, även han riksdagskandidat för Skåne om än en annan valkrets än Wenhammar. Men absolut för partisekreterare Anders Wallner som på allvar måste visa vart Miljöpartiet egentligen står.
Hans Wallmark, Riksdagsledamot (M)