Ambassadör Tomas Bertelman har under ett knappt års tid haft regeringens uppdrag att utreda Sveriges internationella försvarssamarbeten. Rapporten har nu presenterats med slutsatsen att det bör göras en saklig och intressebaserad prövning av vad ett Natomedlemskap skulle innebära för svensk del.
Mycket har hänt i svensk försvars- och säkerhetspolitik de senaste tjugo åren. Redan 1992 slogs fast att neutraliteten inte längre var ett mål i sig, utan ett möjligt handlingsalternativ i händelse av krig. I utrikesdeklarationen tio år senare, under socialdemokratiskt regeringsinnehav, ströks neutraliteten helt. Sedermera har vi i bred politisk enighet utfärdat en solidaritetsförklaring med innebörden att Sverige inte kommer att förbli passivt ifall en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller nordiskt land.
Som en naturligt följd av Sveriges omorientering har samarbetet med Nato vuxit. Sverige är idag ett mycket aktivt och uppskattat partnerland. Tillsammans med Nato – och med FN-mandat i ryggen – har Sverige gjort betydelsefulla insatser i till exempel Afghanistan och Libyen. På samma gång har det varit till fördel för Sverige. Internationellt samarbete är en hörnsten för att kunna utbilda, träna och öva militära förmågor av hög kvalitet.
Samtidigt är det uppenbart att det skett ett skifte i vår säkerhetspolitiska miljö. Ryssland genomför en ambitiös och snabb modernisering av sina väpnade styrkor. Tröskeln för att använda militärt våld har sänkts i och med att reguljära förband har sänts till Ukraina. I vårt eget närområde ser vi en ökad militär övningsverksamhet och vad Försvarsmakten beskriver som ett mer aggressivt beteende från ryska flygstridskrafter. Vissa beskriver detta som ett förändrat omvärldsläge. En realistisk bild är snarare att vi har ett nytt normalläge.
Det är med denna utgångspunkt frågan om Sveriges framtida säkerhetspolitik bör diskuteras. Nato utgör grunden för den europeiska säkerhetsstrukturen. Bara genom ett fullvärdigt medlemskap kan Sverige få det som våra grannländer Norge och Danmark redan åtnjuter: säkerhetsgarantier. Så länge vi väljer att stå utanför samarbetet, kan vi inte räkna med att få hjälp utifrån ifall det skulle krävas.
Moderaternas uppfattning är att ett medlemskap i Nato vore ett naturligt steg för Sverige att ta. En svensk medlemsansökan bör ske i nära dialog och helst tillsammans med Finland. Det ska noteras att den finske statsministern Alexander Stubb nyligen uttalade att Finland håller dörren öppen för ett framtida finskt Natomedlemskap.
Mot bakgrund av säkerhetsläget i vårt närområde, är det viktigt att ta frågan på större allvar. I klartext innebär det att vi behöver inleda en konkret diskussion om Nato. Ett första steg vore att göra en samlad prövning av vad ett medlemskap skulle innebära. Det kan ske på olika sätt, till exempel genom en offentlig utredning eller en särskild kommission. Med respekt för vårt nära samarbete med Finland, vore en gemensam analys att föredra. Utifrån ett sådant arbete kan sedan den politiska diskussionen ta vid med större klarhet än idag. Moderaternas besked är därför att Sverige bör ta initiativ till en sådan analys.
Sverige har en lång tradition av att söka samförstånd över partigränserna i frågor som rör vår säkerhetspolitiska hållning. Vi förutsätter att regeringen hedrar den principen och inte väljer att omedelbart föra undan frågan från den politiska dagordningen. I en oroligare omvärld har Sverige mycket att vinna på att öka det internationella samarbetet. Ensam är inte längre stark.
Hans Wallmark
Försvarspolitisk talesperson (M)
Johan Forssell
Ledamot av försvarsutskottet (M)