När Folk och Försvars rikskonferens nu inletts kan vi se tillbaka på ett oroligt år med ökad osäkerhet i flera delar av världen. Konflikter, krig och kriser i Irak, Syrien och delar av Afrika är några exempel. Människor flyr från våld och förföljelser i de kraftigaste flyktingströmmarna sedan andra världskriget.
Osäkerheten ökar även i Sveriges närhet. En ny säkerhetspolitisk normalbild har etablerats i vårt närområde. Kränkningen av svenskt territorialvatten under hösten kan inte ses som en enskild händelse, utan som ett symptom på ökad spänning. Den ryska aggressionen mot Ukraina riskerar att resultera i en långvarig konflikt i Sveriges och EU:s direkta närhet.
Samtidigt pågår ännu omställningen av det svenska försvaret. Det försvar som Alliansregeringen ärvde 2006 mötte inte de krav som moderna konfliktsituationer ställer.
Den inriktningsproposition riksdagen fattade beslut om 2009 var motiverad i sak. Värnplikten har gjorts vilande och den nya insatsorganisationen bemannas genom frivilligt rekryterade soldater och sjömän. Glädjande nog ser vi ett stort intresse för framtidsyrkena som soldat, sjöman och gruppbefäl. Därmed inte sagt att det saknas utmaningar och problem att hantera.
Just förmågan att beskriva verkligheten på ett sätt som människor känner igen sig i, har inom försvarspolitiken stundtals varit svårt för Moderaterna. Undersökningar visar att vi på detta område har tappat i förtroende ända sedan 2006. Försvaret tillhörde förvisso inte väljarnas mest prioriterade frågor i höstens val. Sannolikt har ämnet ändå spelat en viss roll för valutgången.
En anledning till tillbakagången grundlades redan under Alliansregeringens första mandatperiod. Den största förändringen av Sveriges försvar på 100 år föranleddes inte av någon bredare krisinsikt om förändringens nödvändighet.
Reformtempot sedan 2009 har varit högt. Ändå har det saknats en sammanhängande berättelse. Med tiden har det etablerats en bild av att Moderaterna inte talar klarspråk i försvarsfrågor. Stundtals har partiet haft ett tonläge som snarast speglat hur man önskat att verkligheten sett ut. Inte hur den faktiskt varit.
Istället för att lyfta fram brister som ett argument för behovet av fortsatta förändringar, har dessa tonats ned. Exempelvis beskrivningen av arbetet med den frivilliga rekryteringen i närmast uteslutande positiva termer, har rimmat illa mot bakgrund av rapporter om förtida avhopp.
I dag står det klart att den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa har försämrats i en snabbare takt än vad som förutsågs för bara ett år sedan. Mot den bakgrunden var det välkommet att flera partier anslöt sig till Alliansens initiativ i Försvarsberedningen i våras om försvarssatsningar. Samtidigt hade Moderaterna under lång tid en inarbetad beskrivning av ett Ryssland som saknade både stark offensiv kapacitet och intentioner att skapa konflikter med sina grannländer. Här fanns en diskrepans mellan ord och handling som gjorde det svårt att förklara vår politik.
Det ska framhållas att Alliansregeringen tog initiativ till nya materielprojekt och mer resurser till övning och stärkt incidentberedskap. Men när det nu står klart att ett nytt normalläge vuxit fram i vårt närområde, hade det varit önskvärt ifall försvarsförmågan hade förstärkts mer redan under Alliansregeringen.
Som politiker är det enkelt att ta emot positiva reaktioner på den egna politiken. Svårare, men desto viktigare, är att även kunna erkänna fel och brister. Några av Nya Moderaternas främsta styrkor ligger i att vara nyfikna och våga förändra.
Under våren kommer vi därför att bjuda in brett till samtal om de försvarspolitiska vägvalen framöver. Tillsammans med medlemmar, forskare, anställda i Försvarsmakten, bloggare och många fler vill vi utveckla svar på de frågor som det nya säkerhetspolitiska läget ställer.
Vi måste även se över våra internationella försvarspolitiska samarbeten för att stärka landets säkerhet. Sverige behöver ta viktiga steg närmare Nato. Moderaterna vill att den svenska regeringen tar initiativ till en Natostudie som ser över de konkreta förutsättningarna för ett svenskt natomedlemskap.
Det handlar om att hoten mot vår säkerhet är mer gränslösa och föränderliga än tidigare. Detta konstaterande måste få konsekvenser för vår försvars- och säkerhetspolitik. Sverige är en del av Europa och har ett stort ansvar för säkerhet och stabilitet i vår del av världen.
Hans Wallmark
Försvarspolitisk talesperson (M)