I grunden handlar politik på kommunal nivå om att genom ansvarstagande och politiska förslag skapa en bättre plats att bo eller verka på för kommuninvånarna och de lokala företagen. Den som följt de senaste månadernas politiska turer i Ängelholms kommun ställer sig nog den högst berättigade frågan om det är med denna inriktning kommunens förtroendevalda arbetar?
Den som lyssnade till torsdagens extrainsatta fullmäktigemöte vet med säkerhet att svaret på frågan för en del ledamöter är nej.
Från min horisont som oppositionsledare ser jag tyvärr att politiken i Ängelholm under den här mandatperioden reducerats till att handla mer om politiskt spel, prestigefyllda poster, makt och det egna egot än om ansvarstagande och politiskt innehåll. Det har lett till en situation där hela det politiska systemet tappar förtroende. Det slår mot alla – även mot oss som vill att kommunen ska slå in på en annan väg.
För att förstå varför läget är som det är i Ängelholms kommun måste man söka svaret med början i efterdyningarna av valet 2014. Moderaterna gjorde ett dåligt val och ängelholmarna sände oss tydlig läxa. Socialdemokraterna såg samtidigt efter mångårig opposition chansen att ta över styret av kommunen. För att uppnå detta byggde de ett bräckligt samarbete med det lokala Engelholmspartiet (EP) och ytterligare två partier.
Ganska snart blev det uppenbart att samarbetet bara existerade på det papper där de åtråvärda ordförandeposterna fördelades. Under 2015 biföll fullmäktige ett borgerligt politiskt inriktningsdokument för mandatperioden. Under 2016 lämnade en av grundarna EP och blev politisk vilde, men fortsatte som viceordförande i fullmäktige. Mandatperioden har därefter avlöpt med mer sönderfall, fler avhopp och sverigerekord i antalet politiska vildar i fullmäktige.
Hösten 2017 kulminerade den politiska röran och splittringen mellan S och EP i att Alliansens budget vann fullmäktiges stöd. Strax därefter hoppade Engelholmspartiets ledare efter hot om uteslutning av partiet och fortsatte uppdraget som kommunalråd som politisk vilde. Splittringen inom EP var total och fler avhopp följde.
I början av december stod således Socialdemokraterna ensamma utan vare sig politik, samarbetspartners eller egen budget. För oss i oppositionen var gränsen nådd. Vi kunde inte längre passivt se på när kommunens politiska ledning kollapsade. Från Alliansens sida sträckte vi ut en hand till Miljöpartiet och tillsammans enades vi snabbt om en avsiktsförklaring undertecknad av 25 fullmäktigeledamöter för att få till stånd ett annat styre i Ängelholms kommun. Vi uppmanade samtidigt S att ta konsekvenserna av situationen och avgå, men de valde istället att klamra sig fast vid sina poster.
I torsdags höll så kommunfullmäktige extra sammanträde där frågan om majoritetsväxling slutgiltigt skulle avgöras. På förhand såg det ut som att så också skulle ske då bifall till majoritetsväxling hade överlägset störst stöd bland ledamöterna samtidigt som Sverigedemokraterna som brukligt avstått under behandlingen i kommunstyrelsen.
När klubban fallit stod det dock klart att Socialdemokraterna klarat sig kvar vid makten efter att Sverigedemokraterna svängt och tagit aktiv ställning för fortsatt S-styre. I Ängelholms kommun styr nu alltså Socialdemokraterna på nåder av Sverigedemokraterna.
Detta om något borde få ett par ögonbryn att höjas i förvåning. Socialdemokraterna som lovat att aldrig samarbeta eller göra sig beroende av SD innehar nu kommunalrådsposten då just detta hänt. Antingen saknar S i Ängelholm totalt insikt för hur det ser ut eller så saknar de helt enkelt skrupler – makten framför allt.
Oredan och de politiska vildarna på ledande poster kvarstår nu fram till valet i höst. För oss i Alliansen fortsätter oppositionsarbetet. För vår del handlade önskan om majoritetsskifte aldrig om posterna eller makten i sig utan om att visa att det finns en annan väg framåt för Ängelholms kommun byggd på samarbete, politiskt innehåll och ansvarstagande. Vårt erbjudande står fast, Ängelholms kommun förtjänar bättre.
Robin Holmberg (M)
Oppositionsråd, Ängelholms kommun