Författare: Daniel Jönsson

Inför valen 2014 ska Nya Moderaterna möta människor i hela landet med en framåtsyftande agenda med nya förslag på hur vi kan göra Sverige ännu bättre, men även hur vi kan stärka Sveriges röst internationellt – inte minst inom ramen för EU-samarbetet. Viktiga delar i denna process är bland annat den EU-plattform som ska behandlas på arbetsstämman 2013 samt det valmanifest som presenteras under våren 2014.

På en pressträff fredagen den 15/6 presenterade Fredrik Reinfeldt den nya arbetsgrupp som ska ta fram en ny EU-plattform, som ska behandlas på arbetsstämman 2013. Inför valen 2014 ska Nya Moderaterna möta människor i hela landet med en framåtsyftande agenda med nya förslag på hur vi kan göra Sverige ännu bättre, men även hur vi kan stärka Sveriges röst internationellt – inte minst inom ramen för EU-samarbetet.

Riksdagsledamoten Hans Wallmark är arbetsgruppens ordförande. På pressträffen berättar han om viktiga utgångspunkter han tar med sig i arbetet att utforma Moderaternas nya europapolitik de kommande åren.

– En viktig insikt är att Europa bygger på mångfald. Det vill jag gärna ska komma till uttryck i vår politik och att vi ska vara rösten för mångfald i Europa. Vi moderater har också pratat om behovet av sammanhållning i Sverige. Jag tror att vår europapolitik också grundar sig på vår politik i Sverige. På samma sätt som vi vill ha sammanhållning i Sverige behöver vi också sammanhållning i Europa. På samma sätt som vi tar ett ekonomiskt ansvar i Sverige behöver vi också ett ekonomiskt ansvarstagande i Europa. Det måste vara utgångspunkten för vårt europaarbete, säger Hans Wallmark.

Anders Karlsson (S) skriver att det dansk-svenska skatteavtalet (Öresundsavtalet) måste förhandlas om. Avtalet innebär att den som arbetspendlar över Öresund betalar skatt i det land där man arbetar, inte där man bor och att en skatteutjämning sker till bosättningslandet. Karlssons uttalande grundas på ett riksdagsbeslut där oppositionen skriver att ”avtalet är i sin utformning till stor nackdel för Sveriges kommuner.” Avtalet skrevs dock under av en S-märkt regering och lade grunden för den beräkning vi har att följa.

Vi välkomnar att S nu tycker att frågan bör ses över, men en gemensam ekonomisk utvärdering pågår redan mellan finansdepartementet i Sverige och det danska skatteministeriet. Att begära en omförhandling av avtalet innan den pågående översynen är klar riskerar att minska regeringens möjligheter att vara framgångsrik i en förhandling med den danska regeringen.

Det är viktigt att vara väl rustad om vi vill värna svenska skatteintäkter och vara säkra på att göra en bra förhandling. Det här är inte heller någonting Sverige kan avgöra ensamt. Det är ett avtal mellan två parter. När vi inleder en omförhandling ska det ske från en svensk styrkeposition.

Danmark tjänar nämligen bra på svensk pendling. Enligt Öresundsbron har den det senaste decenniet gett ett ekonomiskt lyft på över 35 miljarder kronor till vårt grannland. Bara under 2010 genererade pendlingen över fem miljarder kronor i dansk tillväxt.

Det är oförståeligt att Karlsson hävdar att pendlingen mellan Sverige och Danmark är obetydlig samtidigt som han menar att det är viktigt att rusa in i omförhandling av avtalet. För om pendlingen är så obetydlig som påstås varför då ändra avtalet?

Verkligheten är att drygt 22 000 personer pendlar till Danmark varje dag. Mest gränspendling står vi svenskar för med 80 procent av den inomnordiska pendlingen eller 19 av de 22 miljarder som intjänas i annat nordiskt land. Sedan början av 2000-talet har antalet svenskar som bor i Sverige, men arbetar i Danmark, fyrfaldigats. Obetydligt? Tvärtom!

För att möta denna utmaning gjorde den svenska regeringen redan 2010 en överenskommelse med den danska regeringen om att analysera behovet av en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör för att främja en fortsatt utveckling i regionen.

Hur vi fördelar de skattepengar vi får från Danmark för den ökade pendlingen kan dock göras utan att något avtal behöver omförhandlas. Vi vill därför att Sverige som ett första steg ska fördela skatteintäkterna på de skånska kommuner som i dag har stora kostnader för vård, omsorg och skola för danskar som bor i Sverige, men som arbetar och betalar skatt i Danmark. En översyn av utjämningssystemet pågår också redan och har gått ut på remiss. Synpunkterna som kommer in är mycket värdefulla. Att inte lyssna vore oseriöst och ansvarslöst.

Cristina Husmark Pehrsson (M)
riksdagsledamot och vice ordförande i Sveriges delegation till Nordiska rådet

Hans Wallmark (M)
riksdagsledamot och ledamot av Nordiska rådet

Riksdagsledamoten Hans Wallmark, Ängelholm, kommer att vara med i den arbetsgrupp som ska ta fram Moderaternas nya handlingsprogram.

Hans Wallmark sitter i Moderaternas partistyrelse och är riksdagsledamot sedan 2006. Åtta personer under ledning av Martin Andreasson, regionråd i Västra Götaland, ska ta fram det nya handlingsprogrammet. Hans Wallmark är den enda från Sydsverige.

– Det är ett stort förtroende att få arbeta med Moderaternas och Sveriges framtid. Att titta längre fram i tiden är oerhört viktigt för landets utveckling och jag ser fram emot den utmaningen. Handlingsprogrammet kommer på många sätt att vara centralt för Moderaternas väljare, medlemmar och medarbetare efter partistämman 2013 och under nästa mandatperiod.

 Handlingsprogrammet ska klargöra vilka de viktigaste prioriteringarna är i Moderaternas fortsatta arbete för att göra hela Sverige ännu bättre och hur vägen dit ska se ut. Handlingsprogrammet utgör tillsammans med idéprogrammet Moderaternas partiprogram.

Arbetsgruppen leds av Martin Andreasson, regionråd i Västra Götaland och ledamot av partistyrelsen. Vice ordföranden är riksdagsledamoten Tomas Tobé från Gävle och Anna Wiklund, kommunstyrelsens ordförande i Enköping.

Till programgruppen adjungeras de fem ordförande i de fem centrala arbetsgrupper moderaterna tillsatt kring olika sakområden: Sofia Arkelsten, Beatrice Ask, Anders Borg, Margareta Pålsson och Filippa Reinfeldt.

För mer information

Hans Wallmark, riksdagsledamot, 070-695 41 00

När jag i olika sammanhang den senaste tiden berättat att Socialdemokraterna i Sverige lagt ned tid och pengar på att varumärkesskydda begreppet ”den nordiska modellen” har en återkommande kommentar varit: Du skämtar?

Det är på riktigt. Under en tid har dokument och argument växlats mellan S och Patent- och Registreringsverket (PRV). Och för en tid sedan kunde från socialdemokratiskt håll med viss stolthet proklameras att uttrycket nu kontrolleras.

Fler reagerar. För någon dag sedan hade Washington Post på andra sidan Atlanten en artikel där reportern förundrat återgav den diskussion som förts. Både Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet – alltså både den parlamentariska delen som samarbetsorganet regeringarna emellan – har lämnat in en formell protest till PRV.

Den isländske generalsekreteraren Halldór Ásgrimsson och råds­direktören Jan-Erik Enestam från Finland anför bland annat: ”Vidare framgår det av kontakten med PRV att om någon annan än varumärkesinnehavaren bedriver verksamhet med samma tjänster och kallar det för den nordiska modellen så kan varumärkesinnehavaren hävda att detta utgör ett varumärkesintrång. Om det då uppstår en tvist som inte kan lösas mellan parterna, är det till allmän domstol man kan vända sig för att lösa tvisten.”

Från nordiskt håll framhävs att gör man en allmän sökning på de hemsidor som finns så har Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet gett ut 171 publikationer där begreppet används och på den gemensamma hemsidan finns det med i 174 sammanhang exklusive nyheter där siffran är 265.

Det vore både klokt och klädsamt om Socialdemokraterna snabbt erkände hur fel partiet hamnat i den här frågan.

Den nordiska modellen är ju något som vuxit fram genom många decennier, som formats av politiska krafter och regeringar med olika ideologiska förtecken. Även om Sverige under lång tid från 1940- till 80-talet dominerades av socialdemokratin har ju detsamma inte gällt våra grannländer. Omfattande välfärdsambitioner utmärker hela Norden men där formerna och utförandet tar sig olika uttryck.

Ytterst vilar de nordiska välfärdssamhällena på ett fundament av värderingar. Bondesamhällena före industrialismen präglades av samarbete för att klara sådd och skördar och det fanns en viktig känsla av tillit som utgjort ett sammanhållande kitt in i vår tid. Att tänka på Norden utan att också peka på bildningstraditionen, nykterhetsrörelserna och 1800-talets frikyrklighet är inte bara att i partipolitisk nit göra det enkelt för sig utan innebär att viktiga historiska händelser snittas bort.

Från Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets kontor i Köpenhamn sägs: ”Det förefaller därför såväl praktiskt orimligt som principiellt fel att rättsligt skydda en beteckning som redan används i en betydligt bredare kontext än inom ett enskilt land eller inom en partipolitisk kontext.”

Det vore långt bättre med en svensk socialdemokrati som talar politik i stället för varumärkesskydd av enskilda begrepp!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M) Ängelholm och ledamot av Nordiska rådet.

Uttrycket den nordiska modellen är numer varumärkesskyddat. Socialdemokraterna i Sverige har lagt ned tid och pengar på att få Patent- och Registreringsverket att bevilja detta. Så har nu skett. Ingen annan har rätt att använda det i sin markandsföring.

Åtgärden anses nog vara finurlig. I själva verket utgör den en allvarlig belastning. I olika politiska sammanhang, inte minst i Nordiska rådet, används beskrivningen den nordiska modellen för att peka på likheter mellan länderna och de omfattande välfärdssamhällen som formats under decennierna. Det finns olikheter och skillnader både i utformning och omfattning men Norden är speciellt jämfört med hur det ser ut på många andra håll i världen. I grunden handlar det inte endast om hur själva politiken formats i sina enskilda detaljer utan också en anda och ett förhållningssätt som handlar om samarbete, folkbildning, humanism och tillit. Det är knappast tillfälligheter som gör de nordiska länderna till stabila demokratier och rättsstater med låg grad av korruption.

Socialdemokraterna har genom sitt varumärkesskydd omöjliggjort användandet av den nordiska modellen som beskrivning av en sådan utveckling. Det försvårar kraftigt ett meningsfullt åsiktsutbyte. Politiska meningsmotståndare kommer nogsamt att undvika denna term dels för att inte behöva utstå repressalier vid användande av varumärkesskyddat begrepp och dels för att inte medverka till att sprida någon skev socialdemokratisk självbild.

Pikant är att varumärkesskyddet kommer samtidigt som partiet tillsammans med nordiska systerorganisationer vill medverka till ett forskningsprojekt som handlar om den nordiska modellen till 2030. Hur kan något som är kontrollerat och skyddat vara föremål för fri forskning? Den akademiska granskningen och prövningen innebär just ifrågasättande och att olika teser bryts mot varandra. Det blir svårt då socialdemokraterna redan definierat allt med hjälp av Patent- och Registreringsverket.

Även i politiska sammanhang runt Östersjön finns en vilja att från socialdemokratiskt håll tala om den nordiska modellen. Just det samtalet lär nu ha förvandlats från en dialog till en monolog. Socialdemokraterna vill i bästa fall se detta som någon slags omtanke. Den är dock missriktad och bygger på en farlig rädsla att själv bli ifrågasatt och skärskådad. Ifall partiet varit säker på att modellen är just exklusivt socialdemokratisk hade ju aldrig någon PRV-ansökan behövt göras. Det är den gnagande osäkerheten och tvivlet som motiverar ett varumärkesskydd.

För egen del är jag övertygad om att det även i fortsättningen kommer att föras ett intressant nordiskt samtal om välfärdssamhället, om det arbete och de idéer som format våra länders framgångsrika utveckling från fattiga bondestater under 1800-talet till dagens moderna framåtblickade industri- och tjänsteproducerande nationer. Socialdemokraterna får väl bita sig fast vid sitt begrepp så koncentrerar vi andra uppmärksamheten på själva innehållet.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet