Undertecknad är en av de politiker som har fått ett personligt brev i brevlådan där ni i byalaget vädjar att politikerna i kommunfullmäktige skall tänka om vad det gäller planerna på att bygga i Valhallsskogen.
Personligen är jag mycket undrande över ert resonemang.
Hur kan ni välja bort våra barn som skall driva fram Sverige om några år och även betala era pensioner? Hur kan ni förvägra dem en miljö som är mer än väl lämpad för barn? I de flesta utredningar om barns behov påvisas att de barn som får uppleva naturen, bra utemiljö, pedagogisk undervisning och goda vuxenkontakter tidigt i livet mår bra och utvecklas positivt. Det ger oss trygga små individer! Tänk på barnkonventionen!
Vissa debatter har jag större förståelse för än andra. Om det exempelvis varit frågan om ett behandlingshem för missbrukare eller tungt kriminella kunde viss oro vara begriplig. Men nu gäller det våra små!
Dessa barn, som kommer att vara på en mycket liten del av Valhallsskogens ena hörna, kommer de att bli ett problem? De skall vistas där måndag till fredag mellan 07 och 18. (Inga helger, inga kvällar eller nätter.) Sedan kommer deras föräldrar och hämtar dem och ni kan vara ostörda i Valhallskogen!
Vad tror ni att barnen kommer att ställa till med? De vistas i skogen och får även undervisning om hur man skall värna om miljön.
Det ni!
Liselott Perlhagen (M)
Författare: Daniel Jönsson
Pressmeddelande 31 mars
Den senaste tiden har media uppmärksammat att svenska medborgare hotas med böter för att de åkt till Danmark utan pass. Detta rimmar illa med den Nordiska passunionen. Redan på 1950-talet enades de nordiska ländernas regeringar om att nordiska medborgare inte skulle behöva pass eller annan legitimationshandling vid resa inom Norden eller uppehållstillstånd i samband med besök i något av de nordiska länderna. Passfriheten har använts som ett av de tydliga tecknen på nordisk närhet och nordisk nytta och utgjort ett inspirerande exempel för andra länder och i andra regioner.
I ett fall hävdade den danska gränspolisen att en svensk medborgares körkort inte räckte som identifikation med hänvisning till att andra regler gäller i Danmark. Gränspolisens agerande framstår som mycket bryskt och det finns anledning att befara att personer väljs för kontroll uteslutande beroende på hudfärg eller av andra rent diskriminerande orsaker.
Hans Wallmark, riksdagsledamot (M) och ledamot av Nordiska rådet, har reagerat på det som nu sker i Öresundsregionen. Som ledamot av Nordiska rådet har han rätt att ställa frågor till de nordiska regeringarna och de har en skyldighet att besvara skrivelsen. Följande frågor har sänts till Köpenhamn:
På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen?
Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden?
Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?
I en kommentar säger Hans Wallmark
– Norden borde vara ett föredöme. Här ska vara enkelt att leva. Att då kunna bli avkrävd när man tar lokaltåg mellan Skåne och Själland är helt oacceptabelt och strider helt mot det Norden vill uppnå när det gäller närhet och nytta. Jag utgår ifrån att danska myndigheter kommer att arbeta på så sätt att den Nordiska passunionen respekteras!
För mer information:
Hans Wallmark, Riksdagsledamot (M), 070-695 41 00
Svar på insändare angående förskoleplatser i Hjärnarp. Införd den 17 februari 2011
Barn och utbildningsnämnnden (BUN) har förra mandatperioden satsat mycket resurser på att utöka antalet förskoleplatser. Inom kommunen i stort rör det sig om uppemot 300 förskoleplatser. Många av dessa platser är förlagda ute i våra tätorter, på tur står nu att lösa situationen i Hjärnarp. En enskild förskola har ansökt om att få starta, tyvärr har länsstyrelsen upphävt Byggnadsnämndens bygglovsbeslut. Olika möjligheter att gå vidare i detta ärende diskuteras och får utredas. Vi ifrån BUN kommer att gå vidare med den tilltänkta tillbyggnaden av Morkullans förskola och hoppas ganska snart kunna komma till en lösning som är bra för alla parter.
Sven-Ingvar Borgquist (M)
Ordförande BUN
Hans Wallmark i Kvällsposten 21 mars
Söndag 15 maj går delar av Sverige till val. Beslut har nämligen fattats att det blir omval i Västra Götaland av hela regionfullmäktige samt den största valkretsen i Örebro kommun. Resultaten kan leda till förändringar av nuvarande styren. På goda grunder går det att ha synpunkter på det faktum att så pass mycket slarv och begångna misstag kan leda till den dramatiska konsekvensen att allt får göras om men också att det tog Valprövningsnämnden nästan fem månader innan beslut kunde fattas.
Regionvalet berör över en miljon. Organisationerna är i full gång med planering och framtagande av valmateriall. Alla partier tycker att det är viktigt och erkänner att ett nytt val har en elektrifierande effekt även om det också är slitsamt att mindre än ett år efter de allmänna valen 2010 nu sätta hela apparaten på fötter.
För oss som förespråkar skilda valdagar genomförs nu ett fullskaleexperiment. Faller det väl ut ökar rimligtvis trycket på att Sverige borde få samma ordning som i många andra länder att de nationella valen separeras från de lokala och regionala. Med dagens mandatperioder skulle en ordning kunna införas som innebär att man har val vartannat år.
Det viktigaste argumentet för skilda valdagar är just att låta de lokala och regionala frågorna och utmaningarna få en starkare ställning. Även om de senaste valen visar på en ökad röstsplittring, inte minst i Skåne, finns ändå följsamhet då många medborgare väljer samma parti lokalt och regionalt som de stödjer nationellt.
Omvalet i Västra Götaland kommer säkert att inramas av åtskilliga besök och framträdanden av partiernas tunga nationella företrädare både från Alliansen som oppositionen. De röstberättigade kommer dock säkert att förstå att de frågor som avgörs är de regionala med inte minst sjukvården i centrum.
En annan huvudinvändning är att skilda valdagar skulle leda till kraftigt sjunkande deltagande. Efter 15 maj går det ju att i verkligheten få ett vettigt svar på den frågan istället för enbart spekulation.
Nyligen har genomförts vissa grundlagsförändringar som bland annat medger lokala nyval på samma sätt som det tidigare varit möjligt med extraval till riksdagen. Det tar lång tid att ändra dessa grundläggande politiska spelregler och därför behövs en kontinuerlig konstitutionell debatt för att driva på reformeringar även om dessa kan ligga decennier bort i tiden.
För närvarande arbetar en utredning om förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt (FI2010:4). I direktiven till den parlamentariska kommittén öppnas för möjligheten att olika lösningar kan få prövas utan att de omedelbart måste genomföras i hela landet. Ett sådant område skulle kunna vara att i likhet med Danmark ersätta dagens kommunfullmäktigeförsamlingar med direktvalda kommunstyrelser. Det skulle vara ett sätt att öka närheten mellan valda och medborgare. Ifall detta görs möjligt skulle inte minst kommuner i Skåne vara särskilt lämpliga för en sådan nyordning ifall intresse finns då just närheten till vårt södra grannland gör att ett sådant modigt steg lättare kan tas härnere.
Omval i Västra Götaland och Örebro kommer oberoende av utfall att ge argument i det fortsatta samtalet om skilda valdagar. En mer levande konstitutionell debatt hade varit välkommen samtidigt som nya lösningar i framtiden skulle kunna prövas regionalt och lokalt.
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av utredningen om den kommunala demokratins funktionssätt
TF och YGL måste värnas
Den parlamentariska utredningen Yttrandefrihetskommittén har under justitierådet Göran Lambertz ledning inventerat förutsättningar för och behov av att ersätta två av våra grundlagar, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) med en så kallad ”teknikoberoende” grundlag. Resultatet av tankemödorna ska redovisas senast i december. Det så kallade debattbetänkandet i oktober (SOU 2010:68) har att döma av den nyss avslutade remissomgången mötts av föga entusiasm.
För oss är det uppenbart att ingen av de tre föreslagna nya modellerna – Ansvar, Verksamhet, Ändamål – löser problemen med nuvarande ”modell”. Snarare ligger det i farans riktning att ny ersättande lagstiftning skulle kunna leda till försvagning av befintligt skydd genom vidgat tolkningsutrymme när det gäller yttrandens innehåll och avsändare.
Det brukar anföras att en lagstiftning med anor från 1766 av naturliga skäl inte kan täcka in den snabba medieförändringen och att just av detta skäl en ny ”teknikoberoende” grundlag skulle behövas. Men trots ofullkomligheterna har TF från 1949 och YGL från 1991 tjänat försvaret för yttrandefriheten väl. Att dess grund är gammal är inte en svaghet utan en styrka som ska vårdas. Vi menar att redan den förra utredningen, grundlagsexperten Göran Regners utredning (SOU 2006:96), visade detta och att tidigare försök i ärendet följaktligen heller aldrig lett till propositioner.
Vi hävdar därför, i likhet med bland andra JO Hans-Gunnar Axberger (Dagens Juridik 2/3) att modelltänkandet kan arkiveras. Det fortsatta arbetet bör gå vidare med en uppdatering av TF och YGL, om så befinns nödvändigt främst för att möta den växande skörden av hat och förtal på nätet.
Inför höstens arbete om lagstiftningens förenlighet med EU-rätten – ett viktigare och mer komplicerat problem än modellval – måste frågan ställas: Hur långt är Sverige berett att gå i fråga om anpassning?
I en rapport till utredningen, ”Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens förhållande till EU-rätten” av jur dr Lotta Lerwall, konstateras att Sverige i samband med EU-inträdet framhöll att tryck- och yttrandefriheten är en del av grunderna för den svenska rättsordningen och att vi därför förbehöll oss rätten till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU. Konstitutionsutskottet pekade uttryckligen på offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga tryckfrihetsrättsliga principer som delar av denna rättsordning.
Att hävda denna rätt till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU-rätten, måste även fortsättningsvis vara den svenska linjen i lagstiftningsarbetet och hållningen till EU, oavsett slutresultatet av den lambertzka utredningen.
Mats Johansson
riksdagsledamot (M),
Europarådets ombud för mediefrihet
Hans Wallmark
riksdagsledamot (M), redaktör
Maria Abrahamsson
riksdagsledamot (M), jurist
Inger René
ordförande Signalspaningskommittén,
riksdagsledamot (M) 1991–2010
Anti Avsan
riksdagsledamot (M), domare
Debatt angående Påskupproret
Det finns ett starkt engagemang och en ärlig vilja att hjälpa bakom de som nu deltar i det senaste så kallade Påskuppropet. Präster, diakoner, församlings- som stiftsaktiva uttrycker bekymmer över både sjukskrivna som barn i familjer med låga inkomster.
Det finns dock två stora faror. För det första partipolitiseringen. Från vänsterhåll applåderas kampanjverksamheterna. Kyrkornas oberoende innebär en självklar rätt, rent av skyldighet, att kritisera och fästa uppmärksamheten på det som ses problem och orättvisor. Men det gäller att göra det på ett klokt och vist sätt. För det andra finns en fara i att helheten går förlorad. Vilka är de grundläggande faktorerna och strukturerna som är bäst för landets alla sjukförsäkrade och de som lever i hushåll med små marginaler? Är det ett växande och inkännande Sverige som eftersträvas eller ett präglat av ointresse för tillväxt och utveckling?
Alliansregeringen har sedan den tillträdde 2006 arbetat för att göra något åt samhällets utanförskap. Tidigare förnekades alltför många rehabiliteringsåtgärder för att istället erbjudas sjukpension. Reformeringen har skett samtidigt som världen haft att hantera en av de svåraste finansiella kriserna sedan den stora depressionen för 80 år sedan. Sverige är ett av få länder som genom stabilitet och ansvarstagande nu möter ett förbättrat konjunkturläge med optimism.
Antalet sjukskrivna har sedan 2006 halverats från 200 000 till 100 000 medan antalet förtidspensionerade har minskat med uppemot 100 000 individer. När Alliansen dessutom möjliggjort för människor med permanent förtidspension att kunna arbeta utan att förlora rätten till en ersättning kom det in cirka 10 000 ansökningar om detta under 2010. Tusentals barnfamiljer torde alltså ha stärkt sin ekonomi när föräldrarna gått från sjukfrånvaro till jobb.
Det stämmer att det finns dem som lämnat sjukförsäkringen efter att ha uppnått maximal tid och några har fått sin sjukpenning indragen. Det är dock ytterst få av dessa människor som hänvisas till försörjningsstöd. Alliansregeringen har anslagit 17 miljarder på arbetslivsinriktad rehabilitering. Ingen regering har tidigare satsat så mycket på att hjälpa människor som varit långvarigt sjukskrivna att komma ut i jobb.
I december 2010 gjorde Försäkringskassan en uppföljning av de 14 000 som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010 efter att de uppnått maximal tid. Det som medierna väljer att kalla ”utförsäkrad”. Undersökningen visade att 88 procent hade anmält sig till Arbetsförmedlingen, vilket innebär att dessa personer får aktivitetsstöd via den så kallade arbetslivsintroduktionen (ALI). Det har även framkommit att 49 procent av dessa personer fått lägre ersättning med aktivitetsstöd men att 45 procent har fått mer i plånboken.
Det finns med andra ord inget som tyder på att stora grupper har gått över till försörjningsstöd. De stora delarna i sjukförsäkringsreformen ligger fast eftersom det i grunden är en bra reform. Samtidigt pågår nu en översyns som kommer leda till vissa justeringar. Den är både döv och blind som inte kan höra och se att enskilda kan ha problem och svårigheter. Komplexa system kräver också att man vågar förändra och reformera ifall effekterna inte blir de tänkta. Det viktiga är emellertid att prioritera rätt framför snabbt.
Vid söndagens biskopsvigning i Uppsala noterade ärkebiskop Anders Wejryd: ”Svenska kyrkan byter roll. Vi hör inte till den offentliga sektorn och absolut inte till självklarheterna. Vi är del av frivillighetssamhället, det som människor själva väljer. Granskningen blir närgångnare. Trovärdigheten viktigare.”
Låt inte ett viktigt diakonalt arbete förvandlas till kampanjverksamhet. Att vara högljudd är inte nödvändigtvis samma sak som att vara relevant.
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Kyrkomötet
Vi lovar att vi har modet!
Tack för att ni i näringslivet engagerar er så för vår kommuns utveckling.
Vi förtroendevalda gör allt för att stärka Ängelholm till den kommun vi tillsammans och efterkommande generationer vill bo och utvecklas i. Det gäller också våra viktiga företag som ger arbetstillfällen och möjliggör en framgångsrik komplett kommun.
Vi är fullt medvetna om att vi måste ta beslut som inte alltid tillmötesgår alla men som är nödvändiga för vår kommun.
Åsa Herbst (M), Kommunstyrelsens ordförande
Jan-Olof Sewring (M), Socialnämndens ordförande
Sven-Ingvar Borgquist (M), Barn- och utbildningsnämndens ordförande
Christer Örning (M), Tekniska nämndens ordförande
Tomas T Fjellner (M), Kultur- och fritidsnämndens ordförande
Robin Holmberg (M), Miljönämndens ordförande
Christer Jönsson (M), 1:e vice ordförande Byggnadsnämnden
Rune Johansson (M), Kommunfullmäktiges ordförande
Pressmeddelande 3-4/3
Hans Wallmark (M) leder riksdagsdelegation till Rom för debatt om läget i Medelhavsregionen
Sedan 2004 finns ett politiskt organ för Medelhavsområdet (EMPA Euro-Mediterranean parliamentary Assembly) som samlar företrädare från EU-parlamentet, de nationella parlamenten i EU-länderna samt ett antal företrädare för andra stater runt Medelhavet. Den svenska delegationen från riksdagen leds av Hans Wallmark (M), ordförande.
Fredag 4 mars hålls den årliga sessionen. I år i Rom. Dagordningen inleds med diskussion om den senaste tidens händelseutveckling i regionen. Libyen står utanför samarbetet men i övrigt deltar länder som Tunisien, Egypten, Algeriet och Marocko. Även Israel och Palestinska myndigheten deltar. Sessionen består av totalt 280 valda företrädare från drygt 40 olika parlament.
Andra områden som kommer att behandlas under sessionen är religions- och kulturdialog samt kvinnornas ställning.
Sessionen föregås av utskotts- och rådsmöten torsdag 3 mars.
För kontakt:
Hans Wallmark (M), ordförande, 070-695 41 00
Trafikplanen är inte bara Pyttebron!
Pyttebron är bara en pytteliten del av hela trafikplanen för Ängelholm – eller kalla det gärna vår kommuns framtida infrastruktur.
En ambitiös trafikutredning med miljökonsekvensutredning är presenterad av en konsult som samtliga partier var överens om att ge uppdraget. Det är inte seriöst att nu i efterhand kritisera uppdragstagaren!
Förvånande är det också att politiker som under många år nött stolar i en mängd olika uppdrag, ibland under olika partibeteckningar, först nu vaknar till och kommer med huvudlösa förslag.
Förslagen i trafikplanen har öppet presenterats på olika möten och på kommunens hemsida för alla som är intresserade av att påverka vår framtid i Ängelholm. Synpunkterna är många men realistiska alternativa förslag saknas. Amatörkalkyler nära halvmiljardklassen betraktar jag inte som genomtänkta förslag.
Trafikplanen har tidsramen 2010 till 2020 vilket jag tycker är ett kort perspektiv mot bakgrund av processen med överklaganden etc. Vi måste tänka längre och se minst 20-talet år framöver.
Kommunfullmäktige bör snarast fatta beslut om trafikplanen så vi kan gå vidare. Målsättningen är att bevara ett levande centrum och att vidareutveckla vår fina kommun.
Gör vi inget betyder det ett stort steg tillbaka!
Christer Örning (M)
Insändare om Ängelholms utveckling
Nästan alla som bor i vår kommun är väldigt nöjda. Det vet vi genom de SCB-undersökningar som görs regelbundet. De allra flesta vill gå så långt att de rekommenderar andra att flytta hit. Att ängelholmarna trivs i sin kommun bekräftades också av moderaternas operation dörrknackning under valrörelsen då tusentals personer gav sina åsikter och önskemål tillkänna.
En av anledningarna till trivseln är att kommunen och staden upplevs som lagom stor och trygg.
Det är därför självklart att många ser på de förändringar som nu sker med uppmärksamma och kanske lite kritiska ögon. Behöver kommunen utvecklas? Behövs det förändringar? Varför skall det byggas bostäder, vägar och broar om vi är nöjda med hur vi har det?
År 1950 hade Ängelholms kommun 23 000 invånare. År 1970 var vi 26 000 och 1980 närmare 30 000. Under 80-talet växte invånarantalet till 34 150. Nu är vi snart 40 000!Politiker och andra samhällsaktörer har varit noga med att se till att Ängelholm förblir en komplett kommun. Ett näringsliv som är aktivt och där arbetstillfällen finns och blir fler. Visst skall möjligheterna till pendling vara goda men trafiken skall gå både in till och ut ur kommunen. Ett särskilt mål är också att våra tätorter skall utvecklas. Därför finns exempelvis bibliotek och högstadieskolor i alla kommundelarna.
Exemplen på stagnation bland landets 290 kommuner är åtskilliga. Det finns inga arbetsplatser kvar, medelåldern stiger och skolor stängs till följd av att de unga ger sig iväg. Företag kan inte etableras när arbetskraften inte är kvar. Det resulterar i en usel kommunal ekonomi med hög skattesats och allt sämre service.
Ambitionen att antalet invånare skall öka med 1%, i dagslägen 400 nya ängelholmare per år, innebär en ganska kontrollerad tillväxt. Med god framförhållning, som vi har i dag, och ambitionen att ha så även framdeles, kommer vi att klara oss bra.
Befolkningsutveckling är alltså en viktig del i den välfärd vi upplever idag. För att behålla den skall vi fortsätta att utveckla Ängelholm, precis som tidigare.
Åsa Herbst (M)