Författare: Daniel Jönsson

Den stora skiljelinjen i svensk politik inför valet 2014 handlar om en fortsatt stark arbetslinje eller en återgång till bidragslinjen. Ska det bli mer lönsamt att arbeta och ta ansvar? Eller ska det bli mer lönsamt att inte arbeta? Det är den avgörande frågan som väljarna inför valet 2014 måste ta ställning till.

Regeringens höstbudget innehåller förslag som stöttar tillväxt och jobb, förbättrar hushållens ekonomi samt stärker välfärd och sammanhållning. Budgeten innehåller dessutom ett kunskapspaket som totalt omfattar 3,9 miljarder kronor för åren 2014-2017 med ytterligare kompetensutveckling för lärare, en läs- och skrivsatsning samt mer undervisningstid i matematik.

Genom jobbskattelättnader i fyra steg har Alliansregeringen gett nästan alla som jobbar heltid 1 500 kronor mer i månaden. För en vanlig familj med två arbetande föräldrar handlar det om upp mot 40 000 kronor varje år i stärkt hushållskassa. Det femte jobbskatteavdraget, som regeringen nu föreslår, skulle ge en vanlig inkomsttagare mellan 200 och 300 kronor mer varje månad. Förstärkningen blir som störst, 337 kronor i månaden, vid en inkomstnivå som motsvarar genomsnittslönen för en gymnasielärare. För de familjer som har det tufft ekonomiskt kan ytterligare en jobbskattelättnad innebära att man klarar av en oförutsedd utgift, som att laga en trasig cykel eller kunna köpa nya vinterkängor till barnen.

Genom att låta människor få behålla mer av sin lön stöttas den inhemska konsumtionen. Det ökar statens intäkter, vilket gör att vi kan satsa mer resurser på skola, vård och omsorg.

Det starkaste argumentet för att genomföra ytterligare jobbskattelättnader är jobben. Jobbskatteavdragen som Alliansregeringen infört bedöms öka den varaktiga sysselsättningen med fler än 100 000 personer. Det femte steget beräknas skapa ytterligare 10 000-15 000 nya jobb på sikt. När fler människor arbetar ökar resurserna till välfärden – till skola, vård och omsorg. Det är så vi tar ansvar för Sverige.

Socialdemokraterna vill istället höja skatterna på hushåll och företag med 30 miljarder kronor. Huvuddelen ska gå till utbyggda bidrags- och ersättningssystem – en politik som försvagar hushållens ekonomi och försämrar framväxten av fler jobb. Det gör att statens utgifter ökar, vilket i sin tur tar bort möjligheterna att satsa resurser på utbildning och välfärd.

Väljarna har röstat bort bidragslinjen två val i rad och har därmed visat åt vilket håll Sverige bör gå. Vårt besked till väljarna är tydligt. Vi kommer inte att vara nöjda förrän alla som kan och vill arbeta har ett jobb att gå till. Nya Moderaterna kommer därför att fortsätta ta striden för att jobben ska bli fler och att marginaler i vardagen för vanliga löntagare ska öka.

Kent Persson
Partisekreterare (M)

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)

Maria Malmer Stenergard
Ordförande C4 Moderata partiförening

Den parlamentariska situationen i vårt viktiga grannland Tyskland är onekligen en smula komplicerat som resultat av förbundsdagsvalet. Men trots allt var det en stor seger för borgerliga CDU/CSU. En uppgång på drygt åtta procentenheter till en nivå på över 40. Det skiljer ungefär 15 procentenheter ned till socialdemokratiska SPD! Angela Merkel har visat att det är möjligt att vinna även en tredje gång i regerande ställning.

Valet i Tyskland är inget undantag. Tvärtom följer det snarast en trend i välfärdssamhällen där staten och det offentliga historiskt axlar ett stort ansvar. Det är egentligen endast för närvarande Frankrike som sticker av åt andra hållet. Annars har väljarna de senaste åren i stor utsträckning röstat fram mitten-höger partier. Av Nordens fem länder är det endast Danmark som nu har en rödgrön regering sedan norrmännen gav moderaternas systerparti Höyre sitt starka stöd och därmed förpassade Jens Stoltenbergs arbeiderparti i opposition.

I Storbritannien kunde de konservativa i koalition med liberaldemokraterna 2010 bryta labours regeringsinnehav sedan 1997. Men det handlar inte endast om de nordeuropeiska välfärdssamhällena utan också Japan, Nya Zeeland och Kanada. Även Australien har precis fått se en maktväxling efter den röda sidans sönderfall och uppslitande personstrider.

En nog så viktig förklaring är att dessa partier uppfattas stå för en ekonomiskt ansvarsfull politik. Med ordning och reda skapas nödvändiga resurser för att finansiera välfärd med kvalitet och i tillräcklig omfattning.

Sverige under Alliansstyre är ett gott exempel på detta. Räknat sedan regeringsskiftet 2006 har de samlade resurserna till välfärden i Sverige på alla nivåer ökat med drygt 60 miljarder! Endast sett till den nationella nivån handlar det om cirka 30 miljarder under denna period inklusive satsningar på rättsväsende, högre utbildning samt kommunbidrag. Den offentliga sektorn är i dag ungefär lika stor som 2006. Räknat på de senaste åren har det växande ekonomiska utrymmet till 58 procent använts för utgiftsreformer medan 42 procent brukats för olika former av skattesänkningar.

Samtidigt har Europa genomlidit en av de svåraste ekonomiska kriserna på decennier. Fortfarande kämpar länder i Sydeuropa med svåra utmaningar. I vissa fall som i Grekland har den sociala oron också lett till en politisk.

Av den anledningen är fokus på arbets- respektive kunskapslinjen så centralt. Det gäller att skapa förutsättningar för jobb och tillväxt. Endast så kan långsiktigt välfärden också säkras. Sverige har i dag en av de lägsta offentliga skulderna inom EU – medan andra länder under de senaste åren ökat sin skuldsättning har vi gjort det omvända och betalat av! Det intressanta är dock att trots de av de rödgröna partierna kritiserade skattesänkningarna så har skatteintäkterna samlat ökat sedan 2006! Trots ett bistert ekonomiskt klimat i omvärlden har andelen i jobb ökat med 200 000 i vårt land.

Valresultaten i flera av västvärldens välfärdssamhällen visar på en upplyftande trend inför 2014: Långsiktigt ansvarstagande lönar sig!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm