Kategori: Försvaret

Gudrun Schyman, Fi, tänker tillsammans med en del andra genomföra en manifestation på temat Nej till Nato den 9 augusti i Simrishamn.

Utvecklingen i vår omvärld är både allvarligare och mer svårförutsägbar än på länge. Fler människor är på flykt, vilket märks i Medelhavsregionen. I Syrien och Irak härjar jihadistkrigare utsända av IS. Och i norra Europa attackeras Ukraina samtidigt som läget inrikespolitiskt stadigt försämras i Ryssland.

Det säkerhetspolitiska läget har förändrats i grunden. Så även Sveriges försvarspolitiska förhållanden till andra. Från att ha varit ett land som dogmatiskt beskrev sig som neutralt har Sverige fördjupat sitt samarbete. Det finns en insikt om att säkerhet skapas tillsammans med andra.

Det handlar om ökat ansvarstagande inom FN, en tydlig solidaritetsförklaring, inte bara gentemot andra EU-länder utan särskilt gentemot våra grannar i Östersjöregionen. Även samarbetet med Nato har fördjupats och utvecklats med mer omfattande övningsverksamhet.

Det finns en bred politisk enighet från S till M att vi ska fortsätta sam­arbeta med Nato. Det är bra, men det finns goda skäl att se bortom detta. M är sedan länge för ett svenskt medlemskap. Det är därför glädjande att debatten nu är livligare än på många år. Detta märks också i den allmänna opinionen. Enligt nya siffror från SOM-institutet i Göteborg har stödet för svenskt Nato-medlemskap kraftigt ökat under de senaste åren, samtidigt som motståndet ligger kvar på ungefär oförändrad nivå. Det är endast Sverige och Finland i vårt när­område som valt allianslöshetens väg. Men det finns exempel på hur tiden kan stå still. Det finns vänsterkrafter som kritiserar samarbetet och glömmer bort att Nato i dag omfattar i praktiken alla tidigare Warszawapaktsstater, med undantag för Ryssland. När det var möjligt att fritt välja övergavs den tvångsmässiga gemenskapen till förmån för den frivilliga.

Bortom rysk propaganda finns det anledning att påminna om att Nato inte är en aggressiv allians riktad mot någon utan handlar om gemensamt försvar och delad säkerhet. Det är inte Nato som annekterar andra staters territorium eller som kommer med hot mot självständiga nationer i likhet med det som nu hänt Ukraina. De stater som gränsar mot Ryssland har sökt och beviljats Nato-medlemskap just för att värna sitt nationella oberoende. En svensk anslutning skulle också vara en solidaritetshandling med dessa länder som nu kunnat leva i mer än två år­tionden under frihet och självstyre.

Vid Natos högkvarter i Bryssel lyser den svenska flaggan med sin frånvaro.

Hans Wallmark (M)
Försvarspolitisk talesperson

Gustaf Göthberg
Internationell sekreterare, MUF

Hotfulla flygövningar riktade mot flera platser i Sverige. Ubåtskränkningar långt in i Stockholms skärgård. Flera exempel i närtid visar hur säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats på senare tid. Det är viktigt att Sverige kan möta den här typen av incidenter och kränkningar och därför vill Moderaterna stärka försvaret inom tre områden, ubåtsjakt, incidentberedskap i luften, samt vår underrättelseförmåga.

Tyvärr ser vi en utveckling mot ett allt mer osäkert läge i Sveriges närområde och mycket tyder på att det inte finns någon snar ljusning i sikte. Konflikten i Ukraina tycks permanentas till en frusen konflikt, Ryssland rör sig i en allt mer antivästlig auktoritär riktning och den militära aktiviteten i Östersjöområdet ökar med allt fler konfrontationer i luften, på vattnet eller under vattnet.

Försvarsmakten bedömer att hoten mot Sverige främst utgörs av påverkansoperationer, incidenter och konfrontationer i närområdet. I detta läge är därför behovet stort av tillräcklig närvaro och förmåga att kunna möta kränkningar redan vid den svenska gränsen. Försvaret måste ha förmåga att avskräcka dem som överväger att kränka vårt territorium.
När de försvarssamtal som ska leda fram till ett försvarsbeslut nu går in i en skarpare fas vill vi Moderater därför rikta ett antal specifika förslag till regeringen och förvarsminister Peter Hultqvist.

För det första måste förmågan till ubåtsjakt stärkas. Den version av sjöoperativ helikopter som Försvarsmakten beställt introduceras inte förrän om ett antal år. Moderaterna vill därför att Försvarsmakten dels undersöker om befintliga helikoptrar kan anpassas för spaning och vapeninsatser mot främmande ubåtar, dels utreder om sjöoperativa helikoptrar kan komma på plats så fort som möjligt genom snabbare utbildningsinsatser.

Utöver detta kan ubåtsjaktsförmågan stärkas på andra sätt. Det handlar om att nyttja och modifiera befintliga plattformar. Till exempel kan Marinens bevakningsbåtar utrustas för både aktiv och passiv spaning, samt med vapensystem för ubåtsbekämpning. Minjaktsfartygen av typ Landsort kan moderniseras för att bättre lokalisera främmande undervattensfarkoster. Dessutom finns möjligheter att stärka våra egna ubåtars förmåga att spana och försvara sig, vilket skulle stärka förmågan utomskärs.

För det andra bör incidentberedskapen i luften förstärkas. Dagens beredskap utgörs av Jas-plan som endast är beväpnade med automatkanon. Vi vill att de plan som ingår i incidentberedskapen även utrustas med jaktrobotar, så som är fallet i våra grannländer. Försvarsmakten måste även ha resurser för en stående 24-timmarsberedskap för att kunna möta den ökade aktiviteten i luftrummet. Det innebär en översyn av ammunition och beväpning.

Slutligen är det viktigt att se över hur Sveriges försvarsunderrättelse- och cyberförmåga kan förbättras. Rysslands direkta inblandning i konflikten i Ukraina visar på betydelsen av att tidigt upptäcka förändrade mönster i de ryska beväpnade styrkorna och i tid sätta in relevanta motmedel. Det handlar bland annat om att stärka förmågan hos Försvarsmaktens signalspaningsfartyg genom att utrusta det med mer modern utrustning. Dessutom måste vi skapa en aktiv cyberförmåga för att hantera de hot som finns i vår alltmer uppkopplade värld, något som till exempel Danmark redan satsar betydande summor på.

Säkerhetsläget i vår nära omvärld har försämrats vilket gör att försvaret behöver tillföras mer resurser. Moderaterna är tydliga med att vi är beredda att göra det. Extra resurser måste dock vara ansvarsfullt finansierade och användas på ett sätt som också höjer försvarets förmåga att bemöta kränkningar i närtid.

Hans Wallmark (M)

Visst finns oron för att något ska hända. Samtidigt är kanske det bästa skyddet mot att mördas just att vara känd.

Men någon vågade ändå döda Boris Nemtsov!

Årligen genomför moderaterna närstående Jarl Hjalmarsonstiftelsen ett flerdagarsmöte kring demokrati och säkerhetsutmaningar i EU-områdets närhet. Det brukar vara kunniga och vältaliga paneler bestående av forskare samt politiker och andra partiföreträdare. Under senare år har självfallet områden som Balkan respektive det så kallade östra partnerskapets länder som Georgien, Ukraina, Moldavien och Vitryssland tilldragit sig ett stort intresse. Återkommande berörs även utvecklingen i Ryssland.

Konferensen hösten 2014 var inget undantag. Upplägget hade stora likheter med tidigare. Talare och deltagare växlar mellan åren men några är mer flitigt närvarande än andra. Att tillsammans samlas till frukost inför dagens kommande övningar är alltid en källa till stor behållning då olika frågor och speciella detaljer mer informellt kan behandlas. Svenskar, norrmän, danskar och finländare talar olika grader av skandinaviska med varandra. När kretsen växer övergås det otvunget till engelska. Några kan ta det på tyska. Och i ett hörn kan ryskan höras. Den nu mördade oppositionsledaren Boris Nemtsov var en sådan person som syntes, hördes och gärna lockade folk att slå sig ned i hans närhet. Charmig och vältalig.

Det är smärtsamt att inse att den person som otvunget konverserades för några månader sedan är samme man radio, TV och press de senaste dagarna rapporterat om ha mördats i centrala Moskva. Hans skjutna kropp låg bokstavligen invid Kremls murar. Bortburen i svart liksäck. Begravd. Men sannerligen inte bortglömd.

Utöver de gånger Jarl Hjalmarsonstiftelsen haft Boris Nemtsov på besök så ordnade förre kollegan Mats Johansson (M) via Fri Värld för något år sedan ett möte i riksdagen med efterföljande träff senare på kvällen. Media var på plats, inte minst den saklige och kunnige Stig Fredriksson. Budskapet var tydligt. Det handlade om att uppmärksamma korruptionen under president Putins beskydd. Vid det tillfället var det kommande vinter-OS som särskilt skärskådades. Boris Nemtsov var själv från Sotji och hade starka och välunderbyggda åsikter. Han talade om vilka enorma summor som försvann.

Utmärkande för hans kritik var just att den vilade på beräkningar och seriösa granskningar. Det var inte endast polemik och retorik utan också fakta. Kanske därför ännu mer kännbart för maktkretsen i Kreml.

Han kombinerade humor med kunskap. Det vore nog fel att beskriva honom som en folkkär oppositionsledare, däremot känd och synnerligen respekterad utomlands. Den politiska karriären hade framför allt resulterat i poster och uppdrag tidigare bland annat som framgångsrik guvernör och vice premiärminister under Boris Jeltsin. I den senare rollen var han med på presidentbesöket i Sverige och dessutom ansvarig för energifrågorna. Inte minst kunde han sedan rikta ett anklagande finger mot Vladimir Putin för hur han utnyttjar energin som vapen men också om hur pengarna försvinner ned i fickorna på den närmaste maktkretsen. Boris Nemtsov pekade på hur lite som återinvesterades i olje- och gasfälten samt infrastrukturen. Det som föder och göder kan relativt snart visa sig vara bokstavligen sinande tillgångar. Och redan i höstas sades det låga världsmarknadspriset i kombination med sanktionerna bli alltmer kännbara för Ryssland och dess åtminstone tidigare omfattande valutareserv som nu i växande utsträckning får användas.

Jag går igenom mina anteckningar från oktober förra året. Noterar hur Boris Nemtsov vidare talar om TV som ett vapen vilket Putin använder. Just det uppiskade tonläget i media anges som förklaring till tydligare motsättningar mellan demokrativänner och den breda allmänheten i Ryssland.

Vägvalet för det egna landet handlar om, hävdade Nemtsov, att vända sig mot Europa eller Asien. Och ingen tvekan råder om vart han ville gå. Kraftfullt och initierat fördömde han alla påståenden om att endast så kallade separatister slåss i Ukraina. Frustande och ivrigt skakande på huvudet avvisade han att det skulle vara några ryska soldater på ”semester”. De var utkommenderande. För att strida!

Efter Krim finns ett nytt säkerhetsläge i Europa. Det som är risken är att Putin alltmer börjar tro på sin egen nationalistiska retorik om det ryska imperiet. Konflikterna och de strider som 2008 utkämpades med Georgien och som nu följts av Ukraina kan mycket väl leda till att intresset längre fram riktas mot Vitryssland vilket skulle förklara varför regimen i Minsk är så angelägen om att erbjuda en plats för förhandlingar.

Putins långsiktiga mål är att försöka härska genom att söndra, förklarade Nemtsov. Därför vill den ryske presidenten se splittring mellan EU och USA!

Ord som bör klinga i öronen lika länge som ekot av de skott som tog en riktig frihetskämpes liv.

Hans Wallmark