Kategori: Hans Wallmark

Replik till Skolverket 25/11

När Skolverket försöker förtydliga i DN den 25/11 blir budskapet än mer förvirrande för landets rektorer. Advent får firas i kyrkan med präst, men religiösa inslag får inte vara med. Vad är det då som ska firas?

Advent är nämligen en kristen högtid. Om högtiden ska uppmärksammas blir det självklart orimligt att helt ta bort dess innehåll. Vad finns det då kvar att uppmärksamma? Det kanske är en nyhet för Skolverket, men en kyrka innehåller religiösa symboler. Riskerar inte dessa att också påverka elever?

När allt ska suddas ut i neutralitetens namn, riskerar vi att gå miste om respekt för varandra och förståelsen för vår kultur.

Skolan ska inte ta ställning eller tvinga någon att utöva en viss religion. Därom finns det en stor samsyn. Men det är inte samma sak som att ta bort religiösa referenser. I vårt land finns det människor som tror och de som inte tror alls. Vägen till förståelse är inte att sudda ut detta och mötas i någon slags avskalad påstådd neutralitet. Tvärtom. Att säga tvärt nej till religiösa uttryck, hur man nu ska göra det, är inte ett neutralt beslut.

Vi menar att vi snarare behöver mer kunskap om både människors tro och de värderingar som format och formar vår kultur och vårt samhälle. I Sverige är det knappast någon överraskning att kristendomen har spelat en oerhört stor roll som förmedlare av dessa värderingar. Det finns ingen motsättning mellan att bejaka detta arv samtidigt som även andra religioner och traditioner uppmärksammas. Vi menar att den grundläggande frågan inte på något sätt handlar om att ställa kristen tro eller tradition mot andra trosinriktningar, utan istället handlar den grundläggande frågan om religionens plats i det offentliga rummet. Anser vi att det är farligt att elever även i skolan får ta del av kunskap om religioner och att kristendomen av framförallt historiska skäl får ett större utrymme, eller tycker vi istället att detta är något som kan berika våra elever?

När man besöker exempelvis ett adventsfirande och sjunger en välkänd psalm går det inte att ta bort innehållet. Vi menar att elever i skolan utsätts för olika former av påverkan varje dag. Skolans uppgift är att förmedla kunskap och fakta. Lika viktigt är också att bidra till att elever utvecklar ett kritiskt tänkande, men också tolerans och förståelse för att vi tycker och tror olika. Elever ska självklart aldrig tvingas att sjunga med i exempelvis sånger om de inte vill. Det ska vara frivilligt att delta. Men när Skolverket nu presenterar riktlinjer för hur skolavslutningar i kyrkan, vidhåller vi att det inte är farligt att ta del av en tradition och något som är viktigt för så många människor även om man inte själva inte är troende.

I strävan efter en neutralitet som vi menar är en chimär blir Sverige så oändligt mycket fattigare. Ska rektorer ha förtroendet att hitta lösningar lokalt måste de också få detta förtroende utan orimliga riktlinjer från Skolverket. Skriv om lagen om det behövs och släpp lite på den nervositet som är förknippas med skolavslutningar i kyrkan. Skolverket bör arbeta med de verkliga utmaningarna i den svenska skolan, att fler ska klara målen – inte jaga religiösa inslag i skolavslutningar.

Andreas Carlsson (KD)
Hans Wallmark (M)
Lars Stjernkvist (S)
Birgit Friggebo (FP)
Staffan Danielsson (C)

Idag onsdag 27 juni mottar riksdagsledamot Hans Wallmark, på plats i Mariehamn, Ålands självstyrelses jubileumsmedalj som han tilldelats av landskapsregeringen för framgångsrik verksamhet till gagn för landskapet Åland.

Utdelandet görs av regeringschefen lantrådet Camilla Gunell (S). Medverkar gör även utbildnings- och kulturminister Johan Ehn (M), näringsminister Fredrik Karlström (Ob samling) och infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) från koalitionsregeringen.

– Jag är glad och stolt över denna utmärkelse, säger Hans Wallmark. Jag ser det som ett bevis på hur viktigt det är med nordiskt engagemang och att det uppmärksammas i andra länder. Mitt intresse för vårt gemensamma språk svenskan är säkert något som också värdesatts på Åland som är den enda helt enspråkiga delen av Finland. Det är inte alldeles vanligt att svenskar tilldelas den här medaljen, en av de senaste var dåvarande statsminister Göran Persson.

Inför valen 2014 ska Nya Moderaterna möta människor i hela landet med en framåtsyftande agenda med nya förslag på hur vi kan göra Sverige ännu bättre, men även hur vi kan stärka Sveriges röst internationellt – inte minst inom ramen för EU-samarbetet. Viktiga delar i denna process är bland annat den EU-plattform som ska behandlas på arbetsstämman 2013 samt det valmanifest som presenteras under våren 2014.

På en pressträff fredagen den 15/6 presenterade Fredrik Reinfeldt den nya arbetsgrupp som ska ta fram en ny EU-plattform, som ska behandlas på arbetsstämman 2013. Inför valen 2014 ska Nya Moderaterna möta människor i hela landet med en framåtsyftande agenda med nya förslag på hur vi kan göra Sverige ännu bättre, men även hur vi kan stärka Sveriges röst internationellt – inte minst inom ramen för EU-samarbetet.

Riksdagsledamoten Hans Wallmark är arbetsgruppens ordförande. På pressträffen berättar han om viktiga utgångspunkter han tar med sig i arbetet att utforma Moderaternas nya europapolitik de kommande åren.

– En viktig insikt är att Europa bygger på mångfald. Det vill jag gärna ska komma till uttryck i vår politik och att vi ska vara rösten för mångfald i Europa. Vi moderater har också pratat om behovet av sammanhållning i Sverige. Jag tror att vår europapolitik också grundar sig på vår politik i Sverige. På samma sätt som vi vill ha sammanhållning i Sverige behöver vi också sammanhållning i Europa. På samma sätt som vi tar ett ekonomiskt ansvar i Sverige behöver vi också ett ekonomiskt ansvarstagande i Europa. Det måste vara utgångspunkten för vårt europaarbete, säger Hans Wallmark.

Anders Karlsson (S) skriver att det dansk-svenska skatteavtalet (Öresundsavtalet) måste förhandlas om. Avtalet innebär att den som arbetspendlar över Öresund betalar skatt i det land där man arbetar, inte där man bor och att en skatteutjämning sker till bosättningslandet. Karlssons uttalande grundas på ett riksdagsbeslut där oppositionen skriver att ”avtalet är i sin utformning till stor nackdel för Sveriges kommuner.” Avtalet skrevs dock under av en S-märkt regering och lade grunden för den beräkning vi har att följa.

Vi välkomnar att S nu tycker att frågan bör ses över, men en gemensam ekonomisk utvärdering pågår redan mellan finansdepartementet i Sverige och det danska skatteministeriet. Att begära en omförhandling av avtalet innan den pågående översynen är klar riskerar att minska regeringens möjligheter att vara framgångsrik i en förhandling med den danska regeringen.

Det är viktigt att vara väl rustad om vi vill värna svenska skatteintäkter och vara säkra på att göra en bra förhandling. Det här är inte heller någonting Sverige kan avgöra ensamt. Det är ett avtal mellan två parter. När vi inleder en omförhandling ska det ske från en svensk styrkeposition.

Danmark tjänar nämligen bra på svensk pendling. Enligt Öresundsbron har den det senaste decenniet gett ett ekonomiskt lyft på över 35 miljarder kronor till vårt grannland. Bara under 2010 genererade pendlingen över fem miljarder kronor i dansk tillväxt.

Det är oförståeligt att Karlsson hävdar att pendlingen mellan Sverige och Danmark är obetydlig samtidigt som han menar att det är viktigt att rusa in i omförhandling av avtalet. För om pendlingen är så obetydlig som påstås varför då ändra avtalet?

Verkligheten är att drygt 22 000 personer pendlar till Danmark varje dag. Mest gränspendling står vi svenskar för med 80 procent av den inomnordiska pendlingen eller 19 av de 22 miljarder som intjänas i annat nordiskt land. Sedan början av 2000-talet har antalet svenskar som bor i Sverige, men arbetar i Danmark, fyrfaldigats. Obetydligt? Tvärtom!

För att möta denna utmaning gjorde den svenska regeringen redan 2010 en överenskommelse med den danska regeringen om att analysera behovet av en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör för att främja en fortsatt utveckling i regionen.

Hur vi fördelar de skattepengar vi får från Danmark för den ökade pendlingen kan dock göras utan att något avtal behöver omförhandlas. Vi vill därför att Sverige som ett första steg ska fördela skatteintäkterna på de skånska kommuner som i dag har stora kostnader för vård, omsorg och skola för danskar som bor i Sverige, men som arbetar och betalar skatt i Danmark. En översyn av utjämningssystemet pågår också redan och har gått ut på remiss. Synpunkterna som kommer in är mycket värdefulla. Att inte lyssna vore oseriöst och ansvarslöst.

Cristina Husmark Pehrsson (M)
riksdagsledamot och vice ordförande i Sveriges delegation till Nordiska rådet

Hans Wallmark (M)
riksdagsledamot och ledamot av Nordiska rådet

Riksdagsledamoten Hans Wallmark, Ängelholm, kommer att vara med i den arbetsgrupp som ska ta fram Moderaternas nya handlingsprogram.

Hans Wallmark sitter i Moderaternas partistyrelse och är riksdagsledamot sedan 2006. Åtta personer under ledning av Martin Andreasson, regionråd i Västra Götaland, ska ta fram det nya handlingsprogrammet. Hans Wallmark är den enda från Sydsverige.

– Det är ett stort förtroende att få arbeta med Moderaternas och Sveriges framtid. Att titta längre fram i tiden är oerhört viktigt för landets utveckling och jag ser fram emot den utmaningen. Handlingsprogrammet kommer på många sätt att vara centralt för Moderaternas väljare, medlemmar och medarbetare efter partistämman 2013 och under nästa mandatperiod.

 Handlingsprogrammet ska klargöra vilka de viktigaste prioriteringarna är i Moderaternas fortsatta arbete för att göra hela Sverige ännu bättre och hur vägen dit ska se ut. Handlingsprogrammet utgör tillsammans med idéprogrammet Moderaternas partiprogram.

Arbetsgruppen leds av Martin Andreasson, regionråd i Västra Götaland och ledamot av partistyrelsen. Vice ordföranden är riksdagsledamoten Tomas Tobé från Gävle och Anna Wiklund, kommunstyrelsens ordförande i Enköping.

Till programgruppen adjungeras de fem ordförande i de fem centrala arbetsgrupper moderaterna tillsatt kring olika sakområden: Sofia Arkelsten, Beatrice Ask, Anders Borg, Margareta Pålsson och Filippa Reinfeldt.

För mer information

Hans Wallmark, riksdagsledamot, 070-695 41 00

När jag i olika sammanhang den senaste tiden berättat att Socialdemokraterna i Sverige lagt ned tid och pengar på att varumärkesskydda begreppet ”den nordiska modellen” har en återkommande kommentar varit: Du skämtar?

Det är på riktigt. Under en tid har dokument och argument växlats mellan S och Patent- och Registreringsverket (PRV). Och för en tid sedan kunde från socialdemokratiskt håll med viss stolthet proklameras att uttrycket nu kontrolleras.

Fler reagerar. För någon dag sedan hade Washington Post på andra sidan Atlanten en artikel där reportern förundrat återgav den diskussion som förts. Både Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet – alltså både den parlamentariska delen som samarbetsorganet regeringarna emellan – har lämnat in en formell protest till PRV.

Den isländske generalsekreteraren Halldór Ásgrimsson och råds­direktören Jan-Erik Enestam från Finland anför bland annat: ”Vidare framgår det av kontakten med PRV att om någon annan än varumärkesinnehavaren bedriver verksamhet med samma tjänster och kallar det för den nordiska modellen så kan varumärkesinnehavaren hävda att detta utgör ett varumärkesintrång. Om det då uppstår en tvist som inte kan lösas mellan parterna, är det till allmän domstol man kan vända sig för att lösa tvisten.”

Från nordiskt håll framhävs att gör man en allmän sökning på de hemsidor som finns så har Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet gett ut 171 publikationer där begreppet används och på den gemensamma hemsidan finns det med i 174 sammanhang exklusive nyheter där siffran är 265.

Det vore både klokt och klädsamt om Socialdemokraterna snabbt erkände hur fel partiet hamnat i den här frågan.

Den nordiska modellen är ju något som vuxit fram genom många decennier, som formats av politiska krafter och regeringar med olika ideologiska förtecken. Även om Sverige under lång tid från 1940- till 80-talet dominerades av socialdemokratin har ju detsamma inte gällt våra grannländer. Omfattande välfärdsambitioner utmärker hela Norden men där formerna och utförandet tar sig olika uttryck.

Ytterst vilar de nordiska välfärdssamhällena på ett fundament av värderingar. Bondesamhällena före industrialismen präglades av samarbete för att klara sådd och skördar och det fanns en viktig känsla av tillit som utgjort ett sammanhållande kitt in i vår tid. Att tänka på Norden utan att också peka på bildningstraditionen, nykterhetsrörelserna och 1800-talets frikyrklighet är inte bara att i partipolitisk nit göra det enkelt för sig utan innebär att viktiga historiska händelser snittas bort.

Från Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets kontor i Köpenhamn sägs: ”Det förefaller därför såväl praktiskt orimligt som principiellt fel att rättsligt skydda en beteckning som redan används i en betydligt bredare kontext än inom ett enskilt land eller inom en partipolitisk kontext.”

Det vore långt bättre med en svensk socialdemokrati som talar politik i stället för varumärkesskydd av enskilda begrepp!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M) Ängelholm och ledamot av Nordiska rådet.