Kategori: Sveriges riksdag

Försvarsberedningen har genomfört tre dagar av samtal i Danmark och Norge. Diskussioner som fördes med både Försvarsmakten och den politiska ledningen i Köpenhamn respektive Oslo visar på många delade utmaningar och överväganden. Det understryker behovet av fördjupat samarbete. Det handlar både om Arktis som Östersjön, både om samverkan på den militära sidan via exempelvis materielbeställningar som den civila genom Kustbevakningen.

För några år sedan gav de nordiska regeringarna förre norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg uppdraget att ta fram en rapport om hur det går att samverka bredare och djupare. En hel del av förslagen är på väg att förverkligas. Frågorna kommer än mer att uppmärksammas i och med Nordiska rådets minisession som till våren ska hållas i Stockholm.

Den svenska regeringen har kallat in Försvarsberedningen för att göra en bred säkerhetspolitisk analys som ska lägga grunden inför nästa försvarspolitiska beslut 2015. Analysen ska beskriva viktiga förändringar och utvecklingstendenser både i Sveriges närområde och globalt samt bedöma försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige. Försvarsberedningens styrka är att med parlamentarisk bredd blicka långt framåt, analysera säkerhetspolitiken och belysa huvudinriktningen för framtidens svenska försvars- och säkerhetspolitik. Alla åtta riksdagspartier är representerade.

Morgondagens utmaningar ligger i de allt snabbare förändringar som globaliseringen medför. Dit hör den ekonomiska tyngdpunktsförskjutningen mot Asien, globala flöden som energi- och flyktingsströmmar, terrorhot, organiserad brottslighet, klimatförändringar till exempel issmältningen i Arktis och oförutsägbar politisk utveckling i vårt närområde, bland annat Ryssland. Den säkerhetspolitiska miljön är komplex, oförutsägbar och många problem är gränslösa.

Försvarsberedningen har redan genom öppen hearing i Stockholm granskat betydelsen av råvarutillgångar, inte minst olja och gas med hjälp av expertis från bland annat Norge. Det tragiska terrorangreppet i Algeriet mot en gasanläggning med fem döda norrmän som följd eller Kinas växande intresse för gruvdrift på Grönland visar hur råvarutillgångar är en viktig dimension av säkerhetspolitiken.

Intressemässigt växer Arktisregionen i rask takt. Issmältningar gör det lönsammare att utvinna naturresurser på nordliga breddgrader och på sikt kommer nya handelsvägar öppnas. Östersjöns betydelse för starkare ekonomiska handelsflöden ökar. Här finns cirka 2000 fartyg om dygnet och motsvarande 15 procent av den globala handeln beräkna ske över Östersjön!

Det säkerhetspolitiska läget i Europa är ur ett nordiskt perspektiv bättre än någonsin i modern tid. Detta som en följd av de öst- och centraleuropeiska länders frigörelse och medlemskap i EU och Nato. Vi kan hamna i en annan situation i framtiden men det är svårt att se att den skulle komma utan en politiskt destabiliserande process först.

Nordiskt försvarssamarbete är ett av de bästa exemplen på det som inom EU och Nato benämns ”smart defence” samt ”pooling and sharing”. Samarbetet är ett värdefullt tillskott – inte ett alternativ till – staternas befintliga säkerhetspolitiska tillhörighet.

Det finns goda exempel att lyfta fram. Ett sådant är övningsverksamheten på flygsidan mellan Norge, Sverige och Finland som pågått sedan 2008 – Cross Border Training North. Genom den gemensamma övningsverksamheten får våra flygvapen möjlighet att öva i större enheter och testa sin materiel. Nu inleder Sverige och Danmark något liknande. Tillsammans har Norge och Sverige utvecklat det mobila artillerisystemet Archer. Genom samutvecklingen att samutvecklingen beräknas vi ha sparat 400 miljoner kronor.

Med nya och fördjupade relationer understryks den vänskap och närhet som finns mellan våra länder.

Cecilia Widegren
Försvarsutskottets vice ordförande tillika alliansgruppledare (M)
Försvarsberedningens ordförande

Hans Wallmark
Utrikesutskottets ordförande (M)
Ledamot av Försvarsberedningen

Ine Eriksen Søreide
Utrikes- och Försvarsutskottets ordförande i Norge (Höyre)

Regeringen har tidigare fattat beslut om en parlamentarisk kommitté gällande översyn av exportkontrollen av krigsmateriel. Nu påbörjas arbetet. Kommittén, som består av representanter från samtliga åtta riksdagspartier, har i uppgift att utreda den framtida svenska exportkontrollen av krigsmateriel och ramarna kring den. Det huvudsakliga syftet med utredningen är att lämna förslag till ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater.

– Det kommer att handla om både utrikes- och säkerhetspolitiska intressen som mänskliga rättigheter. Alla argument ska prövas och diskuteras med eftertänksamhet, säger handelsminister Ewa Björling som fattat beslut om utredningen.

Hans Wallmark, riksdagsledamot och ledamot av försvarsutskottet och försvarsberedningen samt i november tillträdande ordförande i utrikesutskottet, har utsetts till ordförande för den parlamentariska kommittén om Översyn av exportkontrollen av krigsmateriel (UD 2012:01).

– Det är omfattande och svåra frågor vi har att hantera. Som ordförande kommer jag att försöka vara en sammanhållande kraft och se till att arbetet präglas av en öppen process. Jag ser framför mig att på tidigt stadium bjuda in representanter för det civila samhället, samt företrädare för fack och näringsliv, säger Hans Wallmark

Kommittén ska bland annat;
·        Utreda den framtida svenska exportkontrollen av krigsmateriel och ramarna kring den,
·        Föreslå de överväganden som lämpligen bör göras för att fastställa om ett land är en icke-demokrati och som bör ligga till grund för den tillståndsprövning som görs när det gäller utförsel av krigsmateriel ur Sverige, samt analysera hur dessa överväganden kan genomföras i den svenska exportkontrollen av krigsmateriel,
·        Utreda på vilket sätt en skärpning ska göras av exportkontrollen av krigsmateriel, gentemot icke-demokratier,
·        Undersöka och kartlägga andra samarbetsländers ─ såsom de nordiska länderna, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och USA ─ exportkontrollsystem och då särskilt deras exportkontroll av krigsmateriel gentemot icke-demokratiska länder,
·        Utreda konsekvenserna om exportkontrollen avseende krigsmateriel skärps gentemot icke-demokratiska stater, t.ex. påverkan på Sveriges bredare bilaterala relationer.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2014.

Alliansen har tagit initiativ till breda långsiktiga överenskommelser med Socialdemokraterna och Miljöpartiet inom försvars- och säkerhetspolitiken. Den senaste är om kommande ledarskap för den nordiska stridsgruppen till EUs förfogande, Nordic Battle group (NBG).

Tidigare i år hade Sverige huvudansvaret för NBG 11 i samverkan med Estland, Finland, Irland och Norge. Att bygga upp och etablera en kapacitet som EUs militära snabbinsatsförmåga är viktigt och kräver långsiktigt engagemang. Alliansregeringen har beslutat tillsammans med S och MP att Sverige nu fortsatt ska ta internationellt solidariskt ansvar genom ledarskap för kommande stridsgrupper tidigast år 2015.

Behovet av en militär EU-styrka som med mycket kort varsel kan ingripa i händelse av en uppblossande kris blev särskilt tydligt under krigen på Balkan på 1990-talet. I ljuset av massakern i Srebrenica och kriget i Kosovo påbörjades ett arbete med att utveckla en sådan förmåga.

Reformeringen av försvaret och införandet av en ny insatsorganisation 2014 skapar möjligheter för Försvarsmakten att i framtiden bidra till internationella insatser med redan befintliga förband istället för som tidigare med temporära lösningar. Detta gör svensk medverkan i och ansvar för den nordiska stridsgruppen 2015 mindre resurskrävande än tidigare.

NBG är en viktig komponent i arbetet med att utveckla det nordiska militära samarbetet. Det har gett våra förband en ökad förmåga att samverka med andra och varit en katalysator för att hitta samordningsvinster i övning, utbildning och materielfrågor. Vid Försvarsutskottets besök i Lettland och Litauen framgick dessutom tydligt även dessa båda länders vilja att delta i en nordisk stridsgrupp.

Det har hävdats att EUs stridsgrupper hittills inte satts in i någon operation. För svensk del har däremot NBG på ett konkret sätt visast sig mycket värdefull i samband med internationella insatser. Delar av den välutbildade personal som stått i beredskap i NBG 08 kom att utgöra kärnan i de svenska förbanden i Kosovo (KFOR) och i Afghanistan (ISAF). Vid de utomordentligt snabba beslut som gällde för den svenska insatsen i Libyen 2011 utnyttjades det JAS 39 Gripenförband som då stod i beredskap i NBG 11. Därmed kunde förbandet vara på plats i operationsområdet mindre än 24 timmar efter det att riksdagen gett sitt godkännande.

Genom utvecklingen av snabbinsatsstyrkor har EU fått muskler att backa upp sina ”mjuka” säkerhetspolitiska verktyg. Förhoppningen är givetvis att förmågan aldrig ska behöva användas och i vissa fall kanske dess blotta existens kan vara tillräckligt avskräckande.

Det är bra med breda överenskommelser. Tillsammans med S och MP har också fattats beslut om förlängning av insatserna i Afghanistan och Kosovo. Vi tar gemensamt ansvar. Det är en tydlig signal utåt och en markering av enighet gentemot de soldater som på bästa sätt tjänar nationens intressen.

Cecilia Widegren
Riksdagsledamot, Skaraborg (M)
Vice ordförande Försvarsutskottet tillika Alliansgruppledare

Hans Wallmark
Riksdagsledamot, Norra och Östra Skåne (M)
Ledamot Försvarsutskottet

För en tid sedan hölls Nordiska rådets session i Köpenhamn. Med regeringschefer, statsråd och parlamentariker på plats hyllades det nordiska samarbetet i alla tonarter. Och det finns mycket som förenar! På många sätt har näringslivet varit stigfinnare i och med bildandet av koncerner som täcker flera länder, exempelvis inom banksektorn eller livsmedelsindustrin. För Sverige, Danmark, Finland och Norge utgör Norden den viktigaste hemmamarknaden.

 

Politiskt sker i dag också en stor samverkan inom utrikes- och försvarsområdet. Nordiska rådet beslöt vid mötet i Köpenhamn att i än större utsträckning prioritera detta. Redan för någon månad sedan kunde utrikesministrarna underteckna en överenskommelse i Helsingfors som innebär fördjupat samarbete ifråga om diplomatisk närvaro utomlands. Därmed uppfylldes en tanke som enskilda riksdagsmän framfört. Ett viktigt steg togs, och en tydlig markering gjordes, i och med att även de tre baltiska republikerna inkluderades.

 

När Finlands socialdemokratiske utrikesminister Erkki Tuomioja beskriver det internationella arbetet tillsammans eller hans svenska borgerliga kollega Carl Bildt redogör för försvarsläget sker det inte bara över lands- utan också partigränserna! Det nordiskt-baltiska betonas. Vi finns tillsammans i Afghanistan för att möjliggöra en ordnad övergång till egna myndigheter som kan säkra befolkningens vardag och ge alla, kvinnor som män, rätten att få utbildning eller sjukvårdshjälp. Flyginsatser med plan från Sverige, Danmark och Norge, utförande olika uppgifter, bidrog till att upprätthålla FNs resolutioner och skydda civilbefolkningen mot Khadaffi-regimens övergrepp i Libyen.

 

Tuomioja lyfte fram den nordiska solidaritetsförklaringen ”som bekräftar den politiska solidaritet och samhörighet som råder i Norden och som utgår från ett brett säkerhetsbegrepp.” Bildt lyfte fram samverkan ifråga om militär utbildning, träning och materielinköp. Till det adderades den nordiska stridsgrupp under svensk ledning som bildats både 2008 och nu 2011 att ställas till EUs förfogande. Här har andra länder också deltagit och delar av den personal och de plan som tränats för uppgifterna användas framgångsrikt i Libyenuppdraget.

 

För några månader sedan besökte delar av riksdagens försvarsutskott Lettland och Litauen. På plats framfördes önskemål om att få delta i en nordisk stridsgrupp med Sverige som ansvarig nation. Det uppgavs vara ett naturligt steg att ta i samband med att trupp hämtades hem från Afghanistan. I Tallinn, Riga och Vilnius påminns ofta i olika sammanhang om Sveriges särskilda ansvar som Östersjönation. Ta det, lyder uppmaningen. Till skillnad från många andra länder har inga snabba inbromsningar skett eller dramatiska nedskärningar genomförts i den svenska försvarsbudgeten.

 

När det nordiska samarbetet betonas och Östersjögrannar önskar se Sverige i en tydligare roll är det märkligt att mötas av socialdemokraternas nuvarande inställning att vårt land inte ska vara ramnation för en ny nordisk stridsgrupp. Möjligtvis kan vi ducka och krypa ihop och delta ifall någon annan leder och styr.

 

Ännu märkligare blir det då utvecklandet av en nordisk stridsgrupp inleddes under den dåvarande S-regeringen. Även i senare sammanhang har både det nordiska som det baltiska samarbetet framhävts som något viktigt. Det finns alltid anledning att fylla orden med innehåll.

Ytterst handlar det både om hur Sverige ser på Östersjö- och Nordensamarbete som vår självbild. Är vår uppgift att ta ansvar eller undvika det?

 

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet
Ledamot av Nordiska rådet