Kvällsposten 23 september

I Danmark blir det regeringsskifte efter valet torsdag 15 september. Det paradoxala är att regerande borgerliga Venstre gick fram samtidigt som utmanande Socialdemokraterne tappade och nådde historiskt låga nivåer. I svensk nyhetsrapportering har detta faktum haft en tendens att glömmas bort. Det lär nog bli en jobbig utmaning för Helle Thoring-Schmidt att hålla samman sitt underlag med ytterkantsvänster på ena sidan och socialliberala Radikale venstre på den andra.

I svenska media var S-ledaren redan på förhand krönt till ny statsminister. Att hennes parti fortsatta att förlora och att valet blev jämnt var det få som förutsåg eller försökt spegla på förhand.

Ifall det finns möjliga invändningar mot hur det danska valet beskrivits i Sverige är det inget emot de norska lokalvalen måndag 12 september! Moderaternas systerparti Höyre ökade nästan nio procentenheter. Partiledaren Erna Solberg utsågs till valets drottning och ses nu som den självklara utmanaren som statsministerkandidat inför stortingsvalet 2013.

För Fremskrittspartiet halverades nära på resultatet jämfört med för fyra år sedan. De senaste åren har en nordisk trend varit att populistiska och invandrarkritiska partier gått fram. Att Dansk folkeparti också förlorar mark kan visa att toppen nu passerats.

Liberala Venstre i Norge gjorde sitt bästa val på 40 år. För det norska vänsterpartiet blev det närmast ett sammanbrott då en tredjedel av röststödet förlorades. Redan på valnatten meddelade Kristin Halvorsen sin avgång som partiledare.

För dem som huvudsakligen följt den norska valrörelsen speglad av svenska media måste allt detta vara lika oväntat som osannolikt. Merparten av rapporteringen har ju handlat om Arbeiderpartiet. Förvisso nåddes framgångar och det är en styrkeuppvisning för ett ledande regeringsparti att öka under ett mellanval. Journalistiskt torde det dock inte vara en större bragd att inse att regeringschefen Jens Stoltenberg efter sitt tydliga och ansvarsaxlande uppträdande efter det fruktansvärda som hände den 22 juli stärkt sin ställning bland norrmännen.

För den som har velat se har det onekligen funnits tydliga tecken att tyda. Opinionsmätningar har visat på problem för populisterna och möjligheter för mer seriösa borgerliga partier att gå framåt. De norska skolvalen blev en formidabel succé för Höyre med bästa resultatet någonsin även om svenska media valde att lyfta fram Arbeiderpartiets framgångar.

Rimligtvis borde det norska valet och hur det beskrivits i grannlandet Sverige leda till självkritik inom media. Självfallet är de tragiska händelserna kring Utöya en viktig aspekt. Men ingalunda den enda! Socialdemokratiskt styrda kommuner som Tromsö har fallit och Höyre har stärkt sitt grepp över Oslo och är numera huvudstadens största parti.

Är det slentrian, bristande förarbete eller journalisternas personliga politiska preferenser som ligger bakom dessa återkommande strukturella obalanser? För det är ju inte precis första gången ett val i annat land skildrats mer ur ett socialdemokratiskt och vänsterperspektiv än ur ett borgerligt.

Utlandsrapporteringen är viktig för vår förståelse av vår omvärld. Särskilt när det gäller betydelsefulla grannländer som Norge och Danmark. Men vad innebär den när allt kan bli så skevt?

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet
Tidigare politisk redaktör Nordvästra Skånes Tidningar

DN Debatt onsdag 21 september

Det är en betydande insats och god forskargärning som ligger bakom Birgitta Almgrens senaste bok och rön om östtyska säkerhetstjänsten Stasis verksamheter i Sverige. Tack vare en dom i Regeringsrätten har hon fått tillgång till hemligstämplat material. Om än med starka restriktioner som innebär att utpekade personer inte fått kontaktas och att hennes anteckningar från arkivstudierna måste förstöras. Vi har ju tidigare på DN Debatt stöttat hennes arbete och uppmanat att använda alla lagliga möjligheter för att få tillgång till väsentliga handlingar.

Det finns all anledning att fortsätta det offentliga samtalet med detta gedigna material som grund. Dels kan det vara rimligt för fler forskare och journalister att pröva den rättsliga vägen för att få tillgång till hemligstämplade uppgifter. Och dels finns det anledning att från regeringens sida politiskt pröva ökad öppenhet.

Säkerhetspolisen har som kommentar till Birgitta Almgren sagt att de 50-tal personer som misstänkts ha sprungit Stasis ärenden i Sverige inte gjort sig skyldiga till något som skadat nationens intressen. Däremot kan dessa uppgiftslämnare exempelvis ha lämnat information som sedan resulterat i att oppositionella i Östtyskland fått problem, fängslats eller utsatts för tortyr. Nog är det en intressant aspekt av vår nutidshistoria! DDR-diktauren befinner sig endast drygt 20 år tillbaka i tiden.

Det kanske inte är brottslighet i Säpos mening men det går inte att komma förbi att det finns en moralisk-politisk dimension. Till det kommer också att möjlighet bör ges för utpekade som fortfarande lever att rentvå sitt namn eller ifall man varit Stasis svenska springpojkar försöka förklara sitt agerande.

Birgitta Almgren har inte varit med om att avsluta något med sina undersökningar utan snarare påbörjat en viktig granskning!

Hans Wallmark (M)
Carl B Hamilton (FP)
Mats Johansson (M)
Riksdagsledamöter

Om folketingsvalet i Sydsvenskan

Danmark går till folketingsval 15 september. Och ännu en gång går det att uppmärksamma ett pikant gränshinder. De danskar som bor 60 kilometer söder om Köpenhamn har rösträtt medan de medborgare som bor 60 kilometer norr om huvudstaden saknar det!

Den danska grundlagen förhindrar dem som bor utanför landets gränser att delta i folketingsvalet. Det skiljer sig helt från exempelvis Sverige och Finland där utlandsrösterna ses som viktiga. I dag beräknas cirka 150~000 danskar bo utomlands, inte så få på den svenska sidan. Och därmed fungerar det som ett slags gränshinder som strider mot tanken på att man ska kunna bo, arbeta, studera och verka var som helst i Norden oberoende av medborgarskap.

Två problemområden som ofta framkommer i samtal med utlandsdanskar bosatta i Skåne är dels det nuvarande skatteavtalet mellan länderna som gör det omöjligt att betala kommun- och landstingsskatt i Sverige trots att det är här servicen nyttjas och dels att man som dansk inte får rösta i folketingsvalet. Möjligheten att som medborgare påverka det egna landets politiska utveckling är viktig.

I ett integrerat Skåne och Själland, i en gränsbygd värd namnet, skall den enskilde i så liten utsträckning som möjligt känna av problem eller hinder beroende på att man är medborgare i ett land men bosatt i ett annat. Visionen måste vara att det som svensk skall gå att bo och verka på samma grund i Danmark som i Sverige, och omvänt att man som dansk skall kunna bo och verka på samma grund i Sverige som i Danmark.

För egen del har jag drivit frågan i Nordiska rådet, ställt skriftlig fråga till den danska regeringen samt i motion uppmanat den svenska riksdagen att agera i frågan. Än så länge ses inte frånvaron av rösträtt som det gränshinder det faktiskt är!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm
Ledamot av Nordiska rådet

Nordiskt samarbete på det diplomatiska området

Regeringarna i de fem nordiska länderna har tillsammans med de tre baltiska republikerna kommit överens om samarbete på det diplomatiska området. Lika värdefullt som efterlängtat! För egen del har jag drivit denna fråga ett antal år i både riksdagen som Nordiska rådet. Thorvald Stoltenberg från Norge har i en rapport som lades fram för några år sedan också kommit med denna rekommendation.

I dagarna har de nordiska och baltiska länderna i Helsingfors skrivit under ett samförståndsavtal om postering av diplomater på varandras utlandsmyndigheter. Överenskommelsen ska underlätta för de nordisk-baltiska länderna att upprätthålla en diplomatisk närvaro runt om i världen genom flexibla och kostnadseffektiva lösningar.

Fördelarna är många. Det sparar pengar samtidigt som de olika ländernas representation kan öka. Sverige tillsammans med de övriga är stora exportörer och då är det ännu viktigare med breda internationella kontakter. Samtidigt är det onödigt att alla på en mängd ställen håller sig med egen byggnad och därmed kostsamma servicefunktioner. Alla vinner på samordning.

Norden delar redan sedan tidigare en stark värdegemenskap. Att bygga ut samarbetet med Estland, Lettland och Litauen är en viktig markering och knyter Östersjöstaterna närmare varandra. Det är endast 20 år sedan dessa tre återtog sin självständighet i och med Sovjetunionens sönderfall och kommunismdiktaturens sammanbrott.

Steg i rätt riktning och steg tillsammans!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot Nordiska rådet

Debatt i dagens Sydsvenskan (110728)

Sverige har en lång tradition av internationell solidaritet och deltagande i fredsinsatser. Sedan 2002 har Sverige bidragit till Isaf-insatsen i Afghanistan. Vi har förlängt det svenska bidraget till den Natoledda insatsen i Libyen, och haft svensk trupp i Kosovo sedan 1999 samt i Bosnien innan dess. Vi har deltagit i upprätthållandet av vapenstilleståndet mellan Nord- och Sydkorea sedan 1953. Vi har varit i Mellanöstern alltsedan 1948.

Sverige har de senaste åren deltagit i militära insatser i Liberia, i Tchad och utanför Somalias kust. I FN-ledda insatser har Sverige tidigare varit bland annat i Kongo, på Cypern och i Libanon.

Cirka 100 000 svenskar har gjort militära insatser internationellt. Ett åttiotal soldater och officerare har omkommit, varav arton i strid. Alla soldater, kvinnor som män, tar risker för att värna andras säkerhet. De är ifrån familj och vänner under långa perioder. Det är en djupt oegennyttig handling värd all uppskattning och respekt.

Trots över sextio år av insatser har Sverige tidigare saknat en sammanhållen veteransoldatpolitik. Vi har sett till att en sådan nu finns på plats.

Från i år har Försvarsmakten fått ökat ansvar. Tidsbegränsningen för stöd till skadade om max fem år är borttagen, ansvaret sträcker sig så länge det behövs. Även stödet till anhöriga stärks, de gör också en viktig insats.

Det är viktigt att visa stöd och tacksamhet för soldaternas arbete. Vi har infört en ny veteranminnesdag den 29 maj. Det kommer att finnas en belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser och en medalj för sårade i strid. Ett särskilt monument för att hedra alla veteraner kommer att uppföras. Så kan staten bättre visa sin erkänsla.

Lika stolt över att alliansregeringen infört en veteransoldatpolitik, lika förundrad kan man vara över att Socialdemokraterna röstade nej till dessa självklara förbättringar.

Tyvärr är detta inte någon engångsföreteelse. Tvivlen om var Socialdemokraterna står i frågor som rör internationell solidaritet har de senaste åren växt sig allt starkare. Även om de slutliga besluten blev andra har Socialdemokraterna krävt förtida avveckling av insatserna både i Afghani­stan, i Kosovo och i Libyen. S krävde att vi skulle avstå från att leda den nordiska stridsgruppen som stod i beredskap under första halvåret i år, och har ifrågasatt deltagande i den nordiska stridsgruppen 2014. De har inte tagit avstånd från sitt krav på att spara 500 miljoner kronor varje år på internationella insatser.

Utan brett stöd i riksdagen kan Sverige inte bistå när FN kallar. Socialdemokraterna har att bevisa att de senaste årens vacklande nu har ersatts av ett genuint ansvarstagande.

Sverige ska fortsätta traditionen av att aktivt bidra till internationell fred och säkerhet. Vi ska vara stolta över de soldater och sjömän som osjälviskt tar risker för att skapa en säkrare tillvaro för männi­skor i konflikter. Vi ska ta hand om våra soldater under alla förhållanden. Det handlar om god utbildning, bra materiel och klok ledning. Men också om ett stort, varmt och inkännande tack när uppdraget är fullgjort.

STEN TOLGFORS

HANS WALLMARK

Debatt i Svenska Dagbladet

Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) uttrycker i SvD 13 juli oro för svensk försvarsindustris konkurrenskraft. Detta förvånar då oppositionens agerande under våren kring tillsättandet av en parlamentarisk luftförsvarsutredning med sikte på åren 2040 och framåt milt sagt inte har underlättat för svensk försvarsindustri och den fortsatta utvecklingen av Jas 39 Gripen.

Socialdemokraterna fortsätter att svänga. Nu motsägs Göran Perssons regeringsskrivelse om svensk försvarsindustri och materielförsörjning från mars 2006. Där behandlades en strategi om hur fördyringar ska undvikas först genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, sedan genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system och ytterst genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder. I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra. Detta har varit socialdemokraternas linje i regeringsställning och den har Alliansen också gjort till sin.

Materielanskaffning ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad och tillförlitlig materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav. Strategin finns för att vi ska få så mycket materiel som möjligt för pengarna.

Det är därför förvånande att Peter Hultqvist ifrågasätter denna hållning. Dessutom vill socialdemokraterna enligt det senaste budgetförslaget som behandlar försvaret skära nästan en halv miljard på anslaget för materiel (465 miljoner) och totalt två miljarder på området som helhet. Detta samtidigt som man talar sig varm för traditionella branschprogram för viss industri. För att uttrycka sig milt: Det hänger inte ihop!

Svenskbaserad försvarsindustri är enormt exportberoende. 85 till 90 procent går på export. Alliansregeringen har inrättat en ny myndighet, Försvarsexportmyndigheten (FXM), för att samordna exportansträngningarna. Detta ställde sig Socialdemokraterna emot och ville i sin senaste budget skära på FXM-anslaget och därmed försämra förutsättningarna.

Socialdemokraternas agerande kring svensk försvarsindustri försvårar dess nödvändiga långsiktiga villkor snarare än stärker dem. Svenskbaserad försvarsindustri är åtta av tio gånger exportberoende, därmed är den utvecklade materielförsörjningsstrategin som Göran Perssons regering påbörjade ett viktigt steg för Sverige.

Alliansen fortsätter sin tydliga linje. Försvarsmaktens operativa behov ska styra. Vi ska ha en kostnadseffektiv anskaffning. Vi ska ha samarbete i utvecklingen med andra länder. Vi ska öppna marknaden. Vi stödjer export. Detta är en tydlig strategi för att värna svensk försvarsindustri i dagens globala värld.

Cecilia Widegren
Försvarsutskottets vice ordförande (M)
Hans Wallmark
Ledamot Försvarsutskottet

Om Libyen

På riksdagens bord finns nu en proposition lagd av regeringen om fortsatta svenska militära insatser i Libyen. Förslaget bygger på en principöverenskommelse som vilar på den breda parlamentariska bas som de fyra Allianspartierna plus S och MP utgör. Det är bra med god uppslutning då trupp sänds iväg på internationella och svåra uppdrag. Riksdagen har anledning att visa dem stor respekt som axlar ett tungt ansvar. Det är SD och V som väljer att stå vid sidan av.

Motionstiden har förkortats till endast fyra dagar och ärendet ska behandlas av ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott. Tanken är att beslut ska fattas redan fredag 17 juni för att på så sätt möjliggöra en smidig övergång för de plan och personer som redan är baserade på Sicilien och i Italien för att fullgöra nuvarande övervakningsuppgifter. Dessutom är Sverige snabb på att hörsamma de önskemål som uttryckts för några dagar sedan i brev från Natos generalsekreterare vilka förnyades i samband med ett försvarsministermöte 8 juni.

Sverige har fått mycket beröm för sitt bidrag till den gemensamma insatsen. Hittills har plan, piloter och annan personal möjliggjort spaning för att upprätthålla flygförbudszonen. Det har handlat om att hålla koll på de helikoptrar som fortfarande finns kvar men också att lokalisera radarcentraler samt det luftförsvar Khadaffis styrkor försöker använda. Den svenska spaningskapsel som Jas 39 Gripen utrustats med i kombination med dem som tolkar informationen har visat sig vara en oslagbar kombination. Med den proposition som riksdagen nu ska anta breddas uppgiften till att gälla all form av spaning, inte minst att förse resten av styrkorna med kunskaper om hur och var en utsatt civilbefolkning attackeras.

Det nya mandatet är helt i linje med de önskemål som internationellt framförts. Även om det är något färre plan som nu genom en bred politisk kompromiss ska agera utifrån basen på Sicilien kommer Sverige att göra mer, inte mindre. Till det kommer löften om andra stödåtgärder samt fortsatt starkt fokus på humanitära insatser och vad som ska ske i samband med kommande samhällsuppbyggande i Libyen. I dag tjänstgör cirka 130 personer där nere, tanken är att de under kommande 90 dagar ska kunna uppgå till 180.

Åtgärderna baseras på två resolutioner i FNs säkerhetsråd, 1970 fastslår att angreppen på civila är brott mot mänskligheten medan 1973 pekar på att situationen är ett hot mot internationell fred och säkerhet. Civila ska därför skyddas, en flygförbudszon upprätthållas och vapen förhindras komma in i Libyen. Khaddafi har dock redan sedan tidigare fyllt sina förråd med både utrustning av hög klass och ammunition. Via gränsen i söder antas också legosoldater tas in. I takt med att områden befriats har hemska berättelser om tortyr och förtryck avslöjats samtidigt som det nu finns stor oro för att massvåldtäkter uppmuntras. Oppositionen har tidigare hotats med att förgöras. FN uppger att runt 640~000 personer är på flykt ur ur Libyen och cirka 250~000 inom landet. Ingen kan på fullt allvar tro att fred och försoning samt skydd av civila är möjlig med Khaddafi kvar vid makten!

Därför behövs plan och svenskar på plats med ett breddat mandat. Det ska sedan självfallet följs av fler åtgärder för uppbyggnad än de nästan 140 miljoner kronor Sverige redan bidragit med i humanitärt stöd.

Det finns en mening i regerings proposition som väl sammanfattar den hållning som Sverige nu ger uttryck för i en bred uppgörelse som bara saknar stöd från SD och V: ”Sveriges samlade insatser ska syfta till att stärka de krafter som verkar för demokrati, utveckling och ger hopp om en ny framtid i Libyen.”

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet, Ängelholm
Anders Hansson
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet, Vellinge

Wallmark om ungdomsbrottsligheten

Ungdomsbrottslighet liksom all annan brottslighet beskär människors frihet inte bara för dem som drabbas utan även för förövarna själva. Varje rättsstat måste stå upp mot varje kriminell handling. Alliansen lanserar därför nu en rad åtgärder med syfte att slå undan benen för ungdomsbrottsligheten.

Att som ungdom begå ett brott behöver inte vara starten för ett kriminellt liv, men för en liten grupp ungdomar är det där det börjar. Därför måste ungdomar i riskzonen redan tidigt uppmärksammas av polis och andra myndigheter. Regeringen satsar därför rekordmycket på dessa ungdomar, medan oppositionen är fastlåst i smala lösningar. Socialdemokraterna har tidigare sett kontaktpoliser på skolor som universallösningen på ungdomsbrottslighet men verkar idag inte ha någon rättspolitik alls.

I det pilotprojekt för ungdomar som nu sjösätts ska sociala insatsgrupper startas under ledning av socialtjänsten. Unga personer som riskerar att dras in i kriminalitet ska identifieras och därefter ska den unges skyddsnät stärkas såväl i skolan eller på arbetsplatsen som på fritiden. Arbetet med ungdomar i riskzonen ska bedrivas av den lokala polisen, socialtjänsten, skola, föräldrar och omgivning tillsammans. Psykiatrin och missbruksvården ska vid behov också kunna medverka i insatserna. Insatserna ska i första hand riktas mot de ungdomar i åldern 15-25 år som är brottsaktiva alternativt brottsaktiva som avtjänar straff. Socialstyrelsen får regeringens uppdrag att tillsammans med polisen utveckla mer kvalificerade metoder för att identifiera de ungdomar som är i riskzonen för att bli rekryterade till kriminella gäng samt att utarbeta nationella riktlinjer för stödinsatser för de ungdomar som vill hoppa av kriminella gäng.

Åtgärden för att fånga upp ungdomar som riskerar att bli kriminella är bara en i raden av reformer som Alliansen vill genomföra för att minska ungdomsbrottsligheten. Andra exempel är snabbare behandling i domstolarna av ungdomsbrott och samverkan ska öka innan brott begås. Alliansen har tidigare bl.a. infört tydligare ansvar för vårdnadshavare genom skärpt skadeståndsansvar samt infört påföljden ungdomstjänst, drogtestning av unga under 15 år och att barn under 15 år ska kunna utredas för brott i fler fall än tidigare.

Det finns inte endast en lösning för att komma tillrätta med ungdomsbrottslighet och hindra fortsatt kriminalitet hos unga. Alla åtgärder sammantaget bildar en helhet som kommer att öka vår gemensamma förmåga att sätta stopp för kriminella handlingar. Alliansen har markerat att toleransnivån är låg samtidigt som vi är tydliga med att alla behövs i kampen mot ungdomsbrottsligheten. Att förhindra att en ung människa väljer en kriminell bana är en av våra allra viktigaste frågor att arbeta med.

Helena Bouveng, Riksdagsledamot (M)
Hans Wallmark, Riksdagsledamot (M)

S, V, MP och SD hotar flygindustrin

Den samlade oppositionen bestående av S, V, MP och SD har tre mandats övervikt i riksdagen. Det är endast när de fyra partierna röstar gemensamt som Alliansens förslag faller.

Nu har de förenats i försvarsutskottet. 27 april avgörs frågan om en parlamentarisk luftförsvarsutredning. De fyra når dock fram till samma uppfattning utifrån olika grunder. Miljö- och vänsterpartiet har ju hittills i debatten varit synnerligen kritiska mot Jas 39 Gripen. Sverigedemokraterna hävdar sig vara ett försvarsvänligt parti som öppnar för möjligheten av en kommande uppgradering och modernisering av det svenska flygplanet. Inom socialdemokraterna finns en blandad uppsättning åsikter. Tillsammans vill de nu ha möjligheten att fundera kring det kommande luftförsvaret genom en utredning med företrädare för riksdagens alla åtta partier. S, V och MP slår därmed armkrok med SD.

Självfallet arbetar redan nu Försvarsmakten med att ta fram ett beslutsunderlag till regering och riksdag för vidare politisk beredning och beslut. I frågan om Jas har sagts att det behövs ungefär ett år till. Ett eventuellt beslut i riksdagen den 27 april om en parlamentarisk utredning skulle därmed förlänga och skjuta viktiga beslut på framtiden. I normalfallet tar en bred parlamentarisk utredning drygt två år. Av respekt för det arbete som då inleds ökar risken att en våt filt av beslutsoförmåga läggs över det svenska luftförsvaret.

Riksdagen har redan tidigare ställt sig positiv till ett förmågelyft för Jas 39 Gripen med uppgradering av ett antal plan till ny version.

En parlamentarisk utredning skulle kosta ett par miljoner och riskerar att försena beslut om utveckling av JAS 39 Gripen. Därmed hotas också arbetstillfällen på Saab, ingenjörsjobb- och verkstadsjobb och möjligheten att bibehålla viktig utvecklingskompetens inom svensk industri för fortsatt utveckling av JAS 39 Gripen.

Pikant i sammanhanget är att Peter Hultqvist (S) är ny ordförande i försvarsutskottet efter Håkan Juholt som blivit partiledare. Tidigare satt Peter Hultqvist i konstitutionsutskottet och drev då igenom en neddragning med 300 miljoner på regeringskansliet. Som ordförande blev nu den första åtgärden att önska sig en utredning till en kostnad av ett par miljoner!

Visst behöver luftförsvarets framtida behov granskas och funderas kring, både på kort som lång sikt. Men inte i den form som S, V, MP och SD nu önskar som kan riskera förlust av jobb och kompetens. Det är ett tungt ansvar oppositionen axlar genom att på det här sättet gå samman utifrån rätt motstridiga intressen.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Försvarsutskottet

Pressmeddelande 31 mars

Den senaste tiden har media uppmärksammat att svenska medborgare hotas med böter för att de åkt till Danmark utan pass. Detta rimmar illa med den Nordiska passunionen. Redan på 1950-talet enades de nordiska ländernas regeringar om att nordiska medborgare inte skulle behöva pass eller annan legitimationshandling vid resa inom Norden eller uppehållstillstånd i samband med besök i något av de nordiska länderna. Passfriheten har använts som ett av de tydliga tecknen på nordisk närhet och nordisk nytta och utgjort ett inspirerande exempel för andra länder och i andra regioner.

I ett fall hävdade den danska gränspolisen att en svensk medborgares körkort inte räckte som identifikation med hänvisning till att andra regler gäller i Danmark. Gränspolisens agerande framstår som mycket bryskt och det finns anledning att befara att personer väljs för kontroll uteslutande beroende på hudfärg eller av andra rent diskriminerande orsaker.

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M) och ledamot av Nordiska rådet, har reagerat på det som nu sker i Öresundsregionen. Som ledamot av Nordiska rådet har han rätt att ställa frågor till de nordiska regeringarna och de har en skyldighet att besvara skrivelsen. Följande frågor har sänts till Köpenhamn:

På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen?

Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden?

Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?

I en kommentar säger Hans Wallmark

– Norden borde vara ett föredöme. Här ska vara enkelt att leva. Att då kunna bli avkrävd när man tar lokaltåg mellan Skåne och Själland är helt oacceptabelt och strider helt mot det Norden vill uppnå när det gäller närhet och nytta. Jag utgår ifrån att danska myndigheter kommer att arbeta på så sätt att den Nordiska passunionen respekteras!

För mer information:
Hans Wallmark, Riksdagsledamot (M), 070-695 41 00