I Danmark blir det regeringsskifte efter valet torsdag 15 september. Det paradoxala är att regerande borgerliga Venstre gick fram samtidigt som utmanande Socialdemokraterne tappade och nådde historiskt låga nivåer. I svensk nyhetsrapportering har detta faktum haft en tendens att glömmas bort. Det lär nog bli en jobbig utmaning för Helle Thoring-Schmidt att hålla samman sitt underlag med ytterkantsvänster på ena sidan och socialliberala Radikale venstre på den andra.
I svenska media var S-ledaren redan på förhand krönt till ny statsminister. Att hennes parti fortsatta att förlora och att valet blev jämnt var det få som förutsåg eller försökt spegla på förhand.
Ifall det finns möjliga invändningar mot hur det danska valet beskrivits i Sverige är det inget emot de norska lokalvalen måndag 12 september! Moderaternas systerparti Höyre ökade nästan nio procentenheter. Partiledaren Erna Solberg utsågs till valets drottning och ses nu som den självklara utmanaren som statsministerkandidat inför stortingsvalet 2013.
För Fremskrittspartiet halverades nära på resultatet jämfört med för fyra år sedan. De senaste åren har en nordisk trend varit att populistiska och invandrarkritiska partier gått fram. Att Dansk folkeparti också förlorar mark kan visa att toppen nu passerats.
Liberala Venstre i Norge gjorde sitt bästa val på 40 år. För det norska vänsterpartiet blev det närmast ett sammanbrott då en tredjedel av röststödet förlorades. Redan på valnatten meddelade Kristin Halvorsen sin avgång som partiledare.
För dem som huvudsakligen följt den norska valrörelsen speglad av svenska media måste allt detta vara lika oväntat som osannolikt. Merparten av rapporteringen har ju handlat om Arbeiderpartiet. Förvisso nåddes framgångar och det är en styrkeuppvisning för ett ledande regeringsparti att öka under ett mellanval. Journalistiskt torde det dock inte vara en större bragd att inse att regeringschefen Jens Stoltenberg efter sitt tydliga och ansvarsaxlande uppträdande efter det fruktansvärda som hände den 22 juli stärkt sin ställning bland norrmännen.
För den som har velat se har det onekligen funnits tydliga tecken att tyda. Opinionsmätningar har visat på problem för populisterna och möjligheter för mer seriösa borgerliga partier att gå framåt. De norska skolvalen blev en formidabel succé för Höyre med bästa resultatet någonsin även om svenska media valde att lyfta fram Arbeiderpartiets framgångar.
Rimligtvis borde det norska valet och hur det beskrivits i grannlandet Sverige leda till självkritik inom media. Självfallet är de tragiska händelserna kring Utöya en viktig aspekt. Men ingalunda den enda! Socialdemokratiskt styrda kommuner som Tromsö har fallit och Höyre har stärkt sitt grepp över Oslo och är numera huvudstadens största parti.
Är det slentrian, bristande förarbete eller journalisternas personliga politiska preferenser som ligger bakom dessa återkommande strukturella obalanser? För det är ju inte precis första gången ett val i annat land skildrats mer ur ett socialdemokratiskt och vänsterperspektiv än ur ett borgerligt.
Utlandsrapporteringen är viktig för vår förståelse av vår omvärld. Särskilt när det gäller betydelsefulla grannländer som Norge och Danmark. Men vad innebär den när allt kan bli så skevt?
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet
Tidigare politisk redaktör Nordvästra Skånes Tidningar