Kategori: Sveriges riksdag

Söndag 15 maj går delar av Sverige till val. Beslut har nämligen fattats att det blir omval i Västra Götaland av hela regionfullmäktige samt den största valkretsen i Örebro kommun. Resultaten kan leda till förändringar av nuvarande styren. På goda grunder går det att ha synpunkter på det faktum att så pass mycket slarv och begångna misstag kan leda till den dramatiska konsekvensen att allt får göras om men också att det tog Valprövningsnämnden nästan fem månader innan beslut kunde fattas.

Regionvalet berör över en miljon. Organisationerna är i full gång med planering och framtagande av valmateriall. Alla partier tycker att det är viktigt och erkänner att ett nytt val har en elektrifierande effekt även om det också är slitsamt att mindre än ett år efter de allmänna valen 2010 nu sätta hela apparaten på fötter.

För oss som förespråkar skilda valdagar genomförs nu ett fullskaleexperiment. Faller det väl ut ökar rimligtvis trycket på att Sverige borde få samma ordning som i många andra länder att de nationella valen separeras från de lokala och regionala. Med dagens mandatperioder skulle en ordning kunna införas som innebär att man har val vartannat år.

Det viktigaste argumentet för skilda valdagar är just att låta de lokala och regionala frågorna och utmaningarna få en starkare ställning. Även om de senaste valen visar på en ökad röstsplittring, inte minst i Skåne, finns ändå följsamhet då många medborgare väljer samma parti lokalt och regionalt som de stödjer nationellt.

Omvalet i Västra Götaland kommer säkert att inramas av åtskilliga besök och framträdanden av partiernas tunga nationella företrädare både från Alliansen som oppositionen. De röstberättigade kommer dock säkert att förstå att de frågor som avgörs är de regionala med inte minst sjukvården i centrum.

En annan huvudinvändning är att skilda valdagar skulle leda till kraftigt sjunkande deltagande. Efter 15 maj går det ju att i verkligheten få ett vettigt svar på den frågan istället för enbart spekulation.

Nyligen har genomförts vissa grundlagsförändringar som bland annat medger lokala nyval på samma sätt som det tidigare varit möjligt med extraval till riksdagen. Det tar lång tid att ändra dessa grundläggande politiska spelregler och därför behövs en kontinuerlig konstitutionell debatt för att driva på reformeringar även om dessa kan ligga decennier bort i tiden.

För närvarande arbetar en utredning om förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt (FI2010:4). I direktiven till den parlamentariska kommittén öppnas för möjligheten att olika lösningar kan få prövas utan att de omedelbart måste genomföras i hela landet. Ett sådant område skulle kunna vara att i likhet med Danmark ersätta dagens kommunfullmäktigeförsamlingar med direktvalda kommunstyrelser. Det skulle vara ett sätt att öka närheten mellan valda och medborgare. Ifall detta görs möjligt skulle inte minst kommuner i Skåne vara särskilt lämpliga för en sådan nyordning ifall intresse finns då just närheten till vårt södra grannland gör att ett sådant modigt steg lättare kan tas härnere.

Omval i Västra Götaland och Örebro kommer oberoende av utfall att ge argument i det fortsatta samtalet om skilda valdagar. En mer levande konstitutionell debatt hade varit välkommen samtidigt som nya lösningar i framtiden skulle kunna prövas regionalt och lokalt.

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av utredningen om den kommunala demokratins funktionssätt

Den parlamentariska utredningen Yttrandefrihetskommittén har under justitierådet Göran Lambertz ledning inventerat förutsättningar för och behov av att ersätta två av våra grundlagar, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) med en så kallad ”teknikoberoende” grundlag. Resultatet av tankemödorna ska redovisas senast i december. Det så kallade debattbetänkandet i oktober (SOU 2010:68) har att döma av den nyss avslutade remissomgången mötts av föga entusiasm.

För oss är det uppenbart att ingen av de tre föreslagna nya modellerna – Ansvar, Verksamhet, Ändamål – löser problemen med nuvarande ”modell”. Snarare ligger det i farans riktning att ny ersättande lagstiftning skulle kunna leda till försvagning av befintligt skydd genom vidgat tolkningsutrymme när det gäller yttrandens innehåll och avsändare.

Det brukar anföras att en lagstiftning med anor från 1766 av naturliga skäl inte kan täcka in den snabba medieförändringen och att just av detta skäl en ny ”teknikoberoende” grundlag skulle behövas. Men trots ofullkomligheterna har TF från 1949 och YGL från 1991 tjänat försvaret för yttrandefriheten väl. Att dess grund är gammal är inte en svaghet utan en styrka som ska vårdas. Vi menar att redan den förra utredningen, grundlagsexperten Göran Regners utredning (SOU 2006:96), visade detta och att tidigare försök i ärendet följaktligen heller aldrig lett till propositioner.
Vi hävdar därför, i likhet med bland andra JO Hans-Gunnar Axberger (Dagens Juridik 2/3) att modelltänkandet kan arkiveras. Det fortsatta arbetet bör gå vidare med en uppdatering av TF och YGL, om så befinns nödvändigt främst för att möta den växande skörden av hat och förtal på nätet.

Inför höstens arbete om lagstiftningens förenlighet med EU-rätten – ett viktigare och mer komplicerat problem än modellval – måste frågan ställas: Hur långt är Sverige berett att gå i fråga om anpassning?
 
I en rapport till utredningen, ”Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens förhållande till EU-rätten” av jur dr Lotta Lerwall, konstateras att Sverige i samband med EU-inträdet framhöll att tryck- och yttrandefriheten är en del av grunderna för den svenska rättsordningen och att vi därför förbehöll oss rätten till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU. Konstitutionsutskottet pekade uttryckligen på offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga tryckfrihetsrättsliga principer som delar av denna rättsordning.
 
Att hävda denna rätt till undantag för TF och YGL i händelse av konflikt med EU-rätten, måste även fortsättningsvis vara den svenska linjen i lagstiftningsarbetet och hållningen till EU, oavsett slutresultatet av den lambertzka utredningen.

Mats Johansson
riksdagsledamot (M),
Europarådets ombud för mediefrihet

Hans Wallmark
riksdagsledamot (M), redaktör

Maria Abrahamsson
riksdagsledamot (M), jurist

Inger René
ordförande Signalspaningskommittén,
riksdagsledamot (M) 1991–2010

Anti Avsan
riksdagsledamot (M), domare

Hans Wallmark (M) leder riksdagsdelegation till Rom för debatt om läget i Medelhavsregionen

Sedan 2004 finns ett politiskt organ för Medelhavsområdet (EMPA Euro-Mediterranean parliamentary Assembly) som samlar företrädare från EU-parlamentet, de nationella parlamenten i EU-länderna samt ett antal företrädare för andra stater runt Medelhavet. Den svenska delegationen från riksdagen leds av Hans Wallmark (M), ordförande.

Fredag 4 mars hålls den årliga sessionen. I år i Rom. Dagordningen inleds med diskussion om den senaste tidens händelseutveckling i regionen. Libyen står utanför samarbetet men i övrigt deltar länder som Tunisien, Egypten, Algeriet och Marocko. Även Israel och Palestinska myndigheten deltar. Sessionen består av totalt 280 valda företrädare från drygt 40 olika parlament.

Andra områden som kommer att behandlas under sessionen är religions- och kulturdialog samt kvinnornas ställning.

Sessionen föregås av utskotts- och rådsmöten torsdag 3 mars.

För kontakt:
Hans Wallmark (M), ordförande, 070-695 41 00

Först föll Tunisiens president efter att ha hållit sitt land i ett
järngrepp under 23 år. Några veckor senare var det så dags för Mubarak som haft kontroll över i Egypten i 30 år. Alla ställer sig frågan åt vilket
håll frihetsvindarna nu kommer att blåsa. Är det dags för Jemen? Palestinska myndigheten?

Om sex månader planeras val i Tunisien respektive Egypten. Förändringarna har sin grund i breda gruppers frustration efter år av påtvingad fattigdom och marginalisering. Det finns en frihetstörst som dämpats genom att folk
fängslats, oppositionella trakasserats och nätets tanketrafik hindrats.

Av den anledningen skulle etablerandet av pluralism, oberoende media och andra friheter i Tunisien och Egypten långsiktigt kunna påverka området i sin helhet på ett positivt sätt. Den så kallade jasminrevolutionen kan få en liknande betydelse som när militärstyret föll under 1970-talet i
Spanien, Portugal och Grekland eller när Berlinmurens fall 1989 ledde till
en genomgripande förändring av hela Öst- och Centraleuropa.

På sina håll i Europa framförs nu oroliga kommentarer för vad fria val kan
resultera i. För en tid sedan träffade jag en tunisisk politiker som
precis fått se sitt parti legaliseras. Han uttryckte bekymmer över att ett
halvår är en kort tid för att arrangera val. Det ökar risken för
ytterkantsgrupper att göra sig gällande på de modererades bekostning.

Och den gamla strukturen kan alltid ändra attityd och uttryck och dyka upp i nya former. Partier och andra politiska krafter har varit förbjudna.

Flera av länderna har utvecklats till ?kleptokratier? – tjuvsamhällen – och
polisstater.

Som relativt nybliven ordförande för riksdagens EMPA-delegation
(Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly ? ett samverkansorgan mellan EU och södra Medelhavsregionen och Nordafrika) har jag vid olika tillfällen träffat företrädare för ett antal Arabländer. Långt före demonstrationerna var en av de frågor som behandlades kristnas och andra religiösa minoriteters ställning. De fördomar som muslimer kan drabbas av i Sverige och Nordeuropa har samma grumliga grund som de kristna kan mötas av på andra håll i världen. De upplopp som för en tid sedan inträffade i Egypten med kyrkor som sattes i brand och andra svåra övergrepp som följd påstods ha sin upprinnelse i anklagelser om våldtäkt av en muslimsk flicka. I Sverige finns det ju politiska krafter som försöker hävda det omvända med brottslighet som sägs ha sin grund i islam.

I länder med hög korruption, svagt rättsväsende och låg tilltro till de
offentliga organen kan det vara enklare att piska upp stämningarna. Även
om det finns motsättningar och slitningar mellan olika grupper i
Nordeuropa kan de i normalfallet hanteras under ordnade former. En
demokratisering med steg mot en fungerande rättsordning är därför viktigt för att slå vakt om kristna gruppers ställning i Arabvärlden. Problemet är inte islam, utmaningen är avsaknaden av fungerande polis, fristående domstolar och mediefrihet. Val om sex månader är ett viktigt steg, men det är inte det enda utan kräver också uppbyggandet av ett öppet samhälles institutioner.

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M)
Ordförande riksdagens EMPA-delegation

Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av Nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.

Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.
Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.
Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt.
Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss.
Sven-Erik Bucht är representativ för många tillväxtvänliga socialdemokrater i både fackföreningsrörelse som själva partiapparaten. De
kan tala väl om kärnkraften, rent av glädja sig åt att nya anläggningar byggs i Finland, men samtidigt är de delar av ett parti som centralt
driver den rent motsatta uppfattningen! Före valet 2010 röstade riksdagen igenom en mogen och långsiktig klimat och energipolitik som byggde på en Alliansöverenskommelse om att kombinera energieffektiviseringar och utveckling av det förnybara med möjligheten av
att ersätta de tio gamla reaktorerna med nya. S röstade emot tillsammans med V och MP. Och de mindre partierna i det rödgröna samarbetet har ju ställt krav på ytterligare avvecklingar utöver de två aggregat i Barsebäck socialdemokraterna redan medverkat till att stänga.

Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om
socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.

Låt Bucht visa vägen för S!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Nordiska rådet

Riksdagsledamot Hans Wallmark, Ängelholm, har återvalts som en av Sveriges 20 ledamöter i Nordiska rådet. Nordiska rådet är en församling med 87 medlemmar från de fem nordiska ländernas parlament och från de tre självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland. 62:a sessionen kommer att avhållas på Island 2-4 november.

Vid den svenska delegationens möte 27 september utsågs Hans Wallmark också till riksdagens ledamot i Parlamentariska Östersjökonferensensens permanenta kommitté (BSPC). BSPC är ett samarbetsorgan bestående av företrädare för 27 av de nationella och regionala parlamenten runt Östersjön inklusive ryska företrädare.

Alldeles utan att någon tänkt på det har uppmärksamheten i samband med riksmötenas högtidliga öppnande flyttats från kammaren till Storkyrkan. Det är en perspektivförskjutning som säger något om religionens kraft och potential.

Det började med att företrädare för det sekulariserade Sverige reste invändningar mot att riksdagsförvaltningen hjälpte till att förmedla inbjudningar till den frivilliga gudstjänsten. Vi var rätt många som förklarade det självklara att religionsfrihet inte bara är en rätt att avstå utan att också att delta. Året därpå framfördes kritik mot ekumeniska inslag i en gudstjänst inom ramen för Svenska kyrkans ordning. Vi var rätt många som hade svårt att se det konstiga i att en företrädare för den judiska församlingen läste högt ur Gamla testamentet som vi delar eller att en muslim hyllar en enda Gud.

I år var det så trampet av utmarscherande steg som kunde höras som protest mot biskopens predikan. Av kolleger från andra partier än SD förstår jag att det kan finnas delade uppfattningar. Själv tycker jag att evangeliet måste ges en personlig tolkning i predikstolen. Det är knappast första gången någon inte varit helt förtjust i någon annans förkunnelse. Men då hanteras det på annat sätt.

Den danske motståndsmannen och prästen Kaj Munk dundrade under de mest mörka åren på 1940-talet om just predikstolens frihet. Vi behöver röster som uppfattas som obekväma, kantiga och uppmanande. Och det är knappast överdrivet provocerande att i Storkyrkan konstatera: ”Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor.”

Kritikerna menar att predikan är ett tecken på en politiserad kyrka. Det finns långt bättre exempel! Biskopen har fullgjort sitt uppdrag att ge en personlig utläggning. Det långsiktiga problemet för Svenska kyrkan är däremot att se till att många fler olika sorters röster, tolkningar och traditioner ges företräde, även till de högsta ämbetena.

Att några sverigedemokrater väljer att protestera på ett övertydligt sätt fäster dock inte uppmärksamheten på detta. Att partiledaren dessutom klätt sig i folkdräkt för att visa respekt för landets statschef samtidigt som han anser att det står honom fritt att trava ut först av alla mitt under gudstjänsten i närvaro av den kungliga familjen säger något om att det teatrala föredras framför det innehållsliga.

Storkyrkan har blivit en viktig plats i samband med riksmötenas öppnande. Förkunnandet och förhållandet till religionen befinner sig inte i periferin utan i centrum!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Ledamot av Kyrkostyrelsen