Etikett: Robin Holmberg

I januari skrev företrädare för de tre Rönneå-kommunerna Klippan, Åstorp och Ängelholm en gemensam debattartikel om möjligheterna att utveckla ån som rekreationsmiljö och naturmiljö.

Det finns många argument för varför en återställning av åns naturliga flöde vore bra. Det handlar såväl om bättre förutsättningar för livet i ån, möjligheter att utveckla ekoturismen samt, om Klippans kommun så önskar, skapa attraktiva boendemiljöer i anslutning till Rönneå.

För att åstadkomma detta behöver tre kraftverk tas bort. Dessa ägs i dag av en privat aktör och om åns flöde ska återställas behöver verken köpas in och rivas. För att genomföra en sådan lösning finns troligtvis statliga stöd att söka.

Moderaterna menar att frågan behöver belysas ur en rad aspekter för att klargöra förutsättningarna för att kunna genomföra miljöprojektet ”Klippans forsar”.

Med anledning av ovanstående yrkar Nya Moderaterna i Ängelholm att kommunstyrelsen beslutar:

att Ängelholms kommun tar initiativ till att tillsammans med fler Rönneå-kommuner genomföra en utredning om förutsättningarna för att genomföra projekt ”Klippans forsar”. Utredningen ska belysa såväl ekonomiska och legala aspekter som nyttan för miljön.

att möjligheterna till extern finansiering av utredningen undersöks.

Ängelholm 2016-03-03

Robin Holmberg (M)
oppositionsråd

Läs debattartikeln här

Redan 2014 beslutade den förra rege­ringen om ambitiösa mål för åter­vinningen i Sverige. Det är knappast möjligt att leva upp till dessa mål utan att kommunerna tar över huvud­mannaskapet för insamlingen av återvinning. Också den sittande regeringen har aviserat höga ambitioner på miljöområdet. Ska vi nå dessa är det dags att modernisera dagens förlegade åter­vinningssystem.

Frågan om rollfördelningen kring förpackningsinsamlingen har utretts många gånger de senaste tjugo åren. Redan det är ett bevis för att något inte står rätt till. Det konstaterade också den senaste avfalls­utredningen som tillsattes av förra regeringen. Också den nuvarande regeringen har, återigen, lyft frågan på bordet.

I dag är ansvaret delat: kommunerna ansvarar för insamling och återvinning av hushållsavfall, med undantag för tidningar och förpackningar, där producenterna har ansvar för insamling och återvinning. Detta producentansvar har fått utstå hård kritik ­sedan det infördes 1994. Att ha två huvudmän som ansvarar för insamlingen från samma hushåll är irratio­nellt, med tanke på både miljö och ekonomi. Med kommunen som huvudman för insamlingen kan transporter samordnas och servicen till medborgarna öka utifrån de olika förutsättningar som råder runtom i landet.

Kommunen är också den naturliga parten för att kommunicera med medborgarna om hur avfallet kan minska och återvinningen öka, och vi kan ­använda till exempel planverktyg, föreskrifter och avgifter som styrmedel. Producenterna har helt ­enkelt inte tillgång till samma breda arsenal av verktyg för att nå miljömålen.

Regeringen har nu föreslagit att insamlingsansvaret ska flyttas från producenterna, alltså näringslivet, till kommunerna, men att producenterna behåller ansvaret för att det som samlas in kan återvinnas till nya produkter. Det är en logisk och praktisk roll­fördelning som tar tillvara båda sidors styrkor.

Somliga menar att det nu blir en ”kommunalisering” nästan i meningen att privat verksamhet ­skulle komma att konfiskeras. Det är fel. Dagens producent­ansvar är ingen ”fri marknad”. I dagens system har staten gett producenterna ensamrätt att ta hand om förpacknings- och tidningsavfall. Det som händer nu är att staten ändrar inriktning på denna ensamrätt.

Andra menar att producenterna blir upplåsta ekonomiskt till en enda motpart, kommunerna, vilket skulle leda till en kostnadsexplosion. Det är också fel. Vi har svårt att tro att näringslivets aktörer, producenterna, inte har förmåga att få gehör för helt rimliga krav på att den ekonomiska ersättningen till kommunerna ska vara både försvarbar och förutsägbar. Dessutom kommer kommunerna, här som i ­andra sammanhang, i allt väsentligt att använda sig av privata utförare för själva insamlingen. Det innebär en konkurrensutsättning med offentlig insyn.

Slutligen oroar sig producenterna för att kommunerna inte ska mäkta med, eller kanske inte ens vilja, nå de nya återvinningsmålen. Det är en obefogad oro. Kommunerna har under lång tid drivit frågan om en annan rollfördelning just för att kunna öka åter­vinningen. Många kommuner har redan själva tagit initiativ till bättre insamling i den egna kommunen, vilket visat sig vara ett vinnande koncept.

Många länder ute i Europa har kommit längre än Sverige när det gäller återvinning. Där är rollfördelningen ordnad på det sätt som regeringen nu föreslår i Sverige – i själva verket är Sverige snart unikt med att vidmakthålla den förlegade ordningen med två huvudmän. Det är nu hög tid att gå till handling och modernisera systemet.

Med kommunerna som ansvariga för insamling av förpackningar och tidningar och producenterna som ansvariga för återvinningen kan vi göra det lätt för människor att göra rätt och därmed nå miljö­målen.

Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ord­förande Skellefteå
Peter Danielsson (M), kommun­styrelsens ordförande, Helsingborg
Bo Frank (M), kommunstyrelsens ordförande Växjö
Nils Hillerbrand (MP), kommunalråd, Linköping
Robin Holmberg (M), kommunalråd, Ängelholm
Pär Jönsson (M), kommunalråd Östersund
Ulf Kamne (MP), kommunal­råd, förste vice ordförande kommun­styrelsen, Göteborgs stad
Inger Källgren ­Sawela (M), kommun­styrelsens ordförande Gävle
Ulrika Liljeberg (C), kommunstyrelsens ord­förande Leksand
Hans Lindberg (S), kommun­styrelsens ordförande Umeå
Katarina Luhr (MP), miljö­borgarråd, Stockholms stad
Ann-Marie ­Nilsson (C), kommunstyrelsens ordförande Jönköping
Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande Kalmar
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande, Malmö stad
Yvonne Stålnacke (S), kommun­styrelsens ordförande Luleå
Claes Thunblad (S), kommunstyrelsens ordförande Järfälla